onsdag 11 maj 2011

Inte så lite stolt.


E sjöng solo under Adolf Fredriks flickkörs internkonsert tidigare i kväll. Jag älskar det svenska vemodet och jag älskar stämsång. What can I say?

Jag är stolt över min dotter. Det får man vara. Jag är stolt över alla mina barn för den delen. Jag kommer ihåg att min mamma en gång fick frågan vem hon älskade mest av sina många barn. Då svarade hon att man inte kan älska ett barn mer än ett annat, men att man älskar dem på olika sätt och för olika saker. Så är det nog. I kväll önskar jag alla barn någon som är stolt över dem.

4 kommentarer:

Anja Olergård sa...

Kör på bara med stoltheten! Var annars kan man tillåtas sån ohämmad narcissism :)

Sockergrynet sa...

Åh så vackert!! Ja man har all rätt att vara stolt över sina barn!!

Lene S sa...

Jo visst skal man være stolt over barna sine! De synger så vakkert at man får tårer i øynene. Nydelig!

(Er det mange elever ved skolen?)

Mya sa...

jättevackert!

men vad konstigt att någon frågade din mamma en sån sak. ibland säger folk märkliga saker.

kram