torsdag 3 juni 2010

Krämpor och elände.

Jodå. I går kväll när jag skulle lägga mig tyckte jag att baksidan av vaden kändes så konstig. Jag tittade och blev alldeles förskräckt, eftersom jag hade ett slags stort blåmärke, men mer rött och varmt. Det ömmade lite då jag tryckte på det och jag trodde jag hade fått en propp. Jag bestämde mig för att sova och ringa till vårdcentralen om det fortfarande var så där konstigt då jag steg upp. Sure enough. "Märket" var inte riktigt lika stort eller svullet, men det såg fortfarande inte bra ut, så jag ringde vårdcentralen. De skickade mig vidare till Lättakuten på Huddinge sjukhus. De i sin tur skickade mig vidare till vanliga akuten. Läkaren som jag så småningom fick träffa konstaterade med bara ett ögonkast att det troligtvis rörde sig om en sjukdom som de otäcka små fästingarna bär på. Japp. Borrelia. Nu sitter jag alltså här, glad över att det inte var någon propp. Av två dåliga ting väljer man ju det bättre alternativet!

5 kommentarer:

AnnaB sa...

Hua...! Bra att det inte var någon propp! Hoppas du blir kvitt borrelian utan alltför mycket trubbel. *kram* Och blä för fästingar.

Sockergrynet sa...

Hua, otäcka fästingar, men skönt att det inte var någon propp!! Hoppas du blir frisk fort!!

kram

Min plats i solen sa...

De där fästingarna är riktiga fulingar. :( Vad skönt att du sökte upp läkare så pass snabbt. Då bör du ju förhoppningsvis inte få några större besvär av Borrelian. Och vad skönt att det inte var någon propp.

Krya på dig vännen och ta hand om dig!
Kram Lotta

Mamma med ambitioner sa...

Uscha mig. Vi plockar dagligen festingar på hunden men vi har klarat oss. Du blir nog snart bra igen. Tur att det inte var ngt värre. Hoppas du får en mysig helg.
Kram Kristina

Monica sa...

Tack snälla ni! Det känns redan bättre. Penicillin är inte fy skam när man verkligen behöver det. :-)