Wow, vilken dag!

Idag har vi varit helt barnfria. Barnen har haft det bra på olika håll och vi kunde bara ägna oss åt varandra och saker vi ville få gjorda. Det har varit en riktig toppendag! En trevlig bieffekt av dagen är att vi i morgon kan sitta i vårt mysiga hörn på altanen igen utan att behöva krångla till saker och ting. Vi är så nöjda med färgen. Nu ska vi bara fixa en fin duk till bordet och så rostfria duktyngder som inte blåser bort när vinden tar i...

Fina lyktan glömdes ute i höstas och har blivit lite rostig, men det har bara gett den karaktär, eller hur?

"Straight Out of the Camera" som det så fint heter. Vet inte vad som hände, men i verkligheten glöder inte blommorna så där. Fint är det i alla fall!

Vill du göra någon glad?

Skicka några kort till lilla Grace som har förlorat sin tvillingsyster. Hos Jennifer kan du läsa hur du kan hjälpa till.

Grönt är skönt.

En av våra två trädgårdssoffor brakade ihop för en vecka sedan då maken och hans kompis satt på den och fikade i solskenet. Den andra soffan har inte ens gått att sitta på sedan förra året eftersom färgen varit så rafsig och hela alltet i så dåligt skick att man inte har velat sitta på den. Eftersom det nu uppkom en akut brist på soffa kände jag mig nödd och tvungen att ta hand om just den stackars soffan.

I dag tog jag mig i kragen och slipade/skrapade/tvättade eländet. (Urk! Anledningen till att jag inte gillar möbelrenovering. Allt annat är jättekul, men det så otroligt viktiga förarbetet är verkligen trist.) Sedan var det dags för det roliga, nämligen att bestämma färg och måla. I vanliga fall får jag bestämma och domdera som jag vill när det gäller inredningen. Maken har visst eget tycke och smak, men jag brukar bestämma och sedan kan han hålla med. Icke så idag. "Soffan ska inte vara grå igen!", sa han bestämt. "Urtrist färg. Något annat. Grönt kanske, samma som din skjorta." (Jag hade på mig en gammal militärskjorta som passar utmärkt att arbeta hårt i.) Jag blev så paff att jag höjde på ögonbrynen, nickade och åkte till Woody för att köpa militärskjortsgrön färg. Jag hittade en färdigblandad kulör som heter Blad och som påminner om gröna utemöbler från "förr i tiden". Antagligen helt ute, men här är det ingen som bekymrar sig. Jag gillar färgen, maken är jättenöjd och barnen kommer säkert att bli glada över att ens ha en utesoffa att sitta i när de kommer hem. Tänk så bra det kan bli!

Jag vet att vi har en sådan där mojäng som man ska öppna färgburkar med någonstans. Problemet är att jag inte vet var "någonstans" ligger.

Soffan efter hårt förberedande kroppsarbete. Hoppas jag får snygga biceps, eller i alla fall att jag slipper ont i ryggen i morgon...

Soffan efter ett lager färg. Det tar sig!

Skiss no. 100!

I dag firar vi den hundrade skissen hos Kortskissen. Jag har inte varit så flitig att jag varit med på varenda en, men nog har det blivit en hel del kort gjorda sedan jag fick det här roliga uppdraget då Lina körde igång. Den här gången finns chansen för alla som tolkar skissen att vinna finfina saker från Designat, Arkivet och Papermaze, så ni har ingenting att förlora. Häng på!

Lyssna noga.

Jag sitter här och lyssnar på upplyftande, härligt positiv musik som får hela mig att bli glad. Det kan inte sägas nog hur viktig musiken är för människans välmående! (I alla fall den här människan.)

Scrappat efter en skiss...

... av Shelby. Själva skissen, och några andra tolkningar, hittar ni här.

Midsommarafton.

Det blev midsommar i år också, även om barnen inte trodde att det skulle bli så. Stortjejen löste det genom att åka ner till släkten som fick ta hand om henne. De andra två barnen i familjen tjurade över att inte få fira midsommar på Sturkö som vi alltid har gjort. (Nja, vi har varit i Mörtfors några gånger också, och för några år sedan firade vi midsommar i Thailand, så det stämde ju inte riktigt.) Vi överlevde i alla fall och fick en riktigt fin dag. Vilket strålande sommarväder! Det brukar vi inte vara bortskämda med till midsommar, men vi tackade och tog emot.

Jag steg upp tidigt och snodde ihop en Brittatårta, för det måste man äta på midsommarafton.

Tårtan fick följa med till Upplands Väsby där den intogs tillsammans med diverse andra bakverk och dricka. Trevligt!

Det blev ingen midsommarkrans i håret i år, men flickan var lika söt för det. Och klänningen var blommig och fin!

På vägen hem från Väsby stannade vi en stund i Tyresta by där vi åt lite matsäck och umgicks med släkt och vänner. Midsommarstången var ståtlig, men stod lite på svaj. Musiken var fantastisk och jag längtade efter min fiol som låg hemma. (Beatris, Hanna och Rolf, ni var jättebra! Det var någon som spelade dragspel också, men jag såg inte vem det var.) Jag och sysslingen Marie bestämde att det nog är dags att dra ihop en släktträff med alla kusiner, sysslingar och bryllingar. Forsmansläkten från Backen uppe i Umeå har spridit ut sig. Det skulle vara roligt att träffa de släktingar man aldrig träffat förut!

Vi tog en liten kvällspromenad, hela familjen. Som ni ser har vi en knasig katt som gillar att slänga sig både här och där. Hon är dum som ett spån och klok som en uggla.

Här övar lillasyster på texten till Kalle Moraeus "Underbart". Hon har en härlig röst, men det är lite skrattretande att höra henne sjunga om en medelålders mans kärlek! Fniss...

Rosorna i trädgården blommar upp lika fort som de blommar ut. Vi har fått njuta av dem och deras otroliga doft i några dagar och är glada för det lilla.

En härlig dag.

Jag skulle ju visa hårfärgen som inte längre är ny. Det har till och med gått så länge sedan frisörbesöket att "di sma grå" har hittat tillbaka. Jag gillar fortfarande färgen. Den heter något med hasselnöt, men jag tycker den är mer orange än nötbrun.

Tänk att mat smakar så mycket bättre när man äter den ute! Delikatessgurkor, libanesiska vindolmar, nöt- och russinmix, nybakade kakor och dricka stod på menyn.

Hahaha! Vi har skrattat gott hela familjen åt det här fotot. Har ni sett så lika männen i familjen är? Deras näsor är helt olika, liksom håret, men annars behöver man inte betvivla släktskapet.

Sötgurkan hoppade i med kläderna på och fick ett skönt kvällsdopp. Det såg nästan frestande ut trots att jag numera inte badar om det är det minsta kallt. Usch, så trist jag har blivit.

Storasyster längtade så till Blekinge att hon åkte ner själv med bussen idag. Modigt! Nu är hon hemma hos några av kusinerna och sover förhoppningsvis för att hämta shoppingkrafter. I morgon är det ju dags för lövis!

För övrigt ringde mamma och berättade att hon hjälpt far att sätta gummiband runt lagom stora buntar av dill. 25 otroliga kilogram av egen, ekologiskt odlad dill. Den ska levereras klockan fyra i morgon bitti så karlskroniterna kan få finfin dill till midsommarpotatisen. Mums!

En hel layout!

En färdig sida blev resultatet efter flera timmars pysslande. Jo, men jag gjorde några kort också. Visar dem någon annan gång. Jag bara slängde ner lite grejer i min tjusiga, rosa scrapväska och hade inte alls planerat vad jag skulle ha med mig. Jag hade i alla fall jättetrevligt och åker gärna och scrappar (och pratar) med andra likasinnade lite mer ofta! Numera blir det bara sådär en gång om året.

Scannern funkade inte så bra till den här sidan eftersom jag använde 3d-kuddar till det svartvita fotot. Man kan se ungefär hur sidan ter sig i verkligheten.

Hur söta mina barn nu än är ska jag inte scrappa det här fotot fler gånger. Tre gånger räcker. (Jag brukar väldigt sällan scrappa ett foto flera gånger.) En sida till varje barns album! Sidan jag scrappade tidigare i kväll handlar om barnens utveckling, "akvarellblomman" handlar om varför fotot togs och sidan längst ner är en allmän sida som kanske mer handlar om själva pysslet och mindre om scrapbooking som dokumentation. Tur att det finns plats för alla sorters sidor i mina album!

Scrapträff...

... för första gången på evigheter. Snart åker jag till Täby. Roligt!

Månday, molny månday...

På P4 sa de att vi har fint väder här i Stockholmstrakten i eftermiddag. De lätta skyarna väderkvinnan pratade om verkar ha lagt sig på lager här allihop, för vi har det kyligt och molnigt. Regnet har hängt i luften hela dagen och jag har bestämt mig för att inte gå någon långpromenad runt sjön eftersom jag inte känner för att bli blöt av regn. Svett är en annan sak! Svettblöt betyder att jag har jobbat hårt, så det känns roligare.

Jag och tjejerna åkte en sväng till biblioteket. Nu sitter jag här med två böcker på snabblån; Camilla Läckbergs Fyrvaktaren och Johan Theorins Blodläge (hans Nattfåk var så otroligt bra, så jag har stora förhoppningar på den här). Det får bli soffläge i stället för promenad. (Förresten tycker jag att jag är värd det eftersom jag storstädade hela förmiddagen då dammråttorna låg och häckade i alla hörn.) Vi var också hos Malin på Papprika en sväng. Papprika fysiska butik kommer att läggas ner, så den här veckan kan man storfynda där. Rabatterna gäller inte i web-butiken eftersom den kommer att fortsätta drivas, om än i annan form.

Idag är det dags för skiss nummer 99 hos Kortskissen. Nästa vecka firar vi med en jubileumsskiss, så då måste ni vara med och fira! Så här ser kortet ut som jag pysslade ihop den här veckan.

De senaste dagarna i bilder.

Kylskåpsrensning innan semestern innebär en del oväntade maträtter. En kväll hade vi skaldjursfest och det var ingen som var ledsen över att vi övergav augustitraditionen för en stund.

Jag var så otroligt ovig som barn och var riktigt avundsjuk på alla som kunde gå i spagat, hjula och allt annat gymnastiskt. Tänk att mina barn har blivit så viga! Det får vi tacka pappas gener för...

Så här fint uppvaktade lillasyster sin storasyster då hon låg ute på altanen och läste i det strålande sommarvädret. Hon fixade allt alldeles själv. En gnutta saft, bubbelvatten, is och lyxsugrören i höga glas. I bästa Martha Stewartstil serverades denna drink sedan på en bricka med parfymdoftande tygblommor. Den här genen tackar jag mig själv för. Haha!

Annars är det väldigt mycket fokus på ett visst bröllop. Jag blir lite nostalgisk och konstaterar att vi delar jubileumsdag med det kungliga brudparet. Visserligen är det femton-år-och-tio-månader-sedan-bröllopet vi firar, men det sägs att man ska göra varje dag till en fest! Jag tänker bänka mig framför vår usla teve och spana in frisyrer, leenden och bröllopsklänningen så klart. Min gissning är att bruden kommer att klä sig i en klassisk klänning med fokus på ett riktigt vackert tyg. Slöja och tjusig håruppsättning lär finnas med, liksom en klassiskt enkel brudbukett och pärlor runt halsen. Annars finns det ju en och annan juvel att låna ur skattkistan... Jag hoppas att ni får en njutbar och minnesvärd bröllopsdag, Victoria och Daniel. (Sedan önskar jag förstås också att jag fick hoppa ner i Signhilds ficka så att jag också fick se allt på plats med egna ögon, men jag förstår om det inte är möjligt.)

Kortskissen, vecka 24.

Jag glömde ju helt bort att påminna om veckans kortskiss i måndags! Veckans kort är otroligt fina.

Filmtips!

Det är väl ingen som sitter inne när det äntligen har blivit sommar, i alla fall för en kort stund... Jag vill ändå tipsa om att en av mina absoluta favoritfilmer går på på kanal 9 i kväll. Skicka Vidare (Pay It Forward) heter den och är spännande, rolig, romantisk och alldeles förfärligt sorglig!

Röda tår och en hög kort.

Nu är det sommar. Den här tråkfian har till och med målat tånaglarna neonröda, bara för att bekämpa de åtta graderna utomhus (det skulle lika gärna ha kunnat vara höst...). Jag ger mig inte så lätt!

Sommarlovet rivstartades med några dagar tillsammans med svågern och hans tre barn här hemma. Idag åkte de hem och nu känns det alldeles tomt här hemma trots att hela vår familj faktiskt är här.

Projektet jag pratade om för ett tag sedan var ett uppdrag för You Do. Jag ska hjälpa Lena under Formex och under tiden fram till dess får jag lära känna företagets produkter lite bättre. Grejerna ligger uppe på You Dos hemsida, men ni kan få kika på några av dem här också (tror jag i alla fall).

Allt material kommer från You Do och tanken är att de här sakerna ska kunna pysslas ihop av människor som inte nödvändigtvis är "pysselproffs".

Not another food blog.

Nä. Det här är ingen matblogg även om man skulle kunna tro det efter de senaste dagarnas inlägg. Idag upptäckte jag att vi bara hade ett paket tacobröd (ja, och ett paket med "garlic and herbs", funkar inte bra på småfolk) när matfolket redan var på ingång. Jag vet att syrran brukar göra egna tacobröd, så jag googlade och fann. Tänk så fantastiskt lätt det är att ta reda på information nu för tiden!

5 dl vetemjöl

2 msk olja

2 dl vatten

lite salt

Blanda ingredienserna i en matberedare. Kavla ut runda bröd tunt (var inte rädd för att mjöla så bröden inte fastnar på bordet) och grädda i stekpanna. Håll varma under duk. Om man inte gör det blir bröden hårda tunnbröd och funkar inte så bra till wraps.

Barnen leker med några av kusinerna från Blekinge. Våra större barn har kul med småkusinerna och åldersskillnaderna märks inte speciellt mycket. Ljudnivån är definitivt högre än vad jag är van vid och jag blir lite rörig i huvudet, men vad gör det när resten av familjen har så hjärtligt roligt?!

Färgutmaning...

... i AMLT:s blogg. Kila över och var med i utmaningen! Det är ändå så trist väder ute.

Sommarlov.

Idag var det dags för skolavslutning med yngsta dottern. Det var den åttonde och sista skolavslutningen på den skolan. Jag trodde det skulle kännas lite sentimentalt, men icke så. Grannkillen var jätteduktig som konferencier, en av tjejerna i sonens rockband sjöng Himlen är oskyldigt blå så tårarna rann på mig (mest för att jag tänkte på R:s begravning), rektorns tal var riktigt trist, särskoleklassen sjöng inte Jag sitter på ett berg (vilket gjorde mig besviken, den sången brukar vara höjdpunkten på de här avslutningarna), sexorna fick varsin ros av sexåringarna, vaktis och en av lärarna spelade in sommaren med en häftig gitarrduell och så sjöng vi en blek Den blomstertid (Vad är det med alla trista föräldrar som inte vågar klämma i då det är allsång?).

Resten av dagen har jag ägnat åt makens mormor och matlagning åt familjen. Kikärtsröran med citron och solrosfrön blev fantastiskt god medan resten av maten blev "sådär".

Nu ska vi titta på Old dogs med John Travolta och Robbie Williams. Jag håller tummarna för att vi får en trevlig filmkväll. Lite senare kommer svågern med sina tre barn, så jag kan tänka mig att det blir en sen kväll, precis som det ska vara första dagen på sommarlovet.

Avslutningskort.

Kort och layouter jag gjort till jobbprojektet kan jag inte visa här i bloggen än. Något som jag kan visa är kortet jag gjorde till Saras fröken. Alla tre barnen har haft henne under någon period, kortare eller längre, och vi tycker att hon är en riktigt bra lärare. Citatet av Seneca var själva utgångspunkten. Jag försökte först rita en fjäderpenna i stället för en blomma, men det blev inte snyggt. Försök ett (eller två om man räknar med pennan) ser ni här ovan. Jag tänkte inte riktigt och använde en vattenlöslig penna trots att jag visste att jag skulle använda vattenfärger. Hm. Jag gillade faktiskt effekten, men tror att det hade blivit bättre om jag hade

1. målat blomman i lite kallare färger

2. stavat rätt (dum istället för dom)

3. sprejat guldskimret från ett längre avstånd

Efter ett försök till som hamnade i papperskorgen blev jag till slut klar. Nu tycker jag inte längre om bakgrundspappret, så jag ska nog montera om motivet på ett enfärgat kort istället. Bäst jag sätter fart om jag inte ska bli sittande här hela kvällen.

Edit. Så här blev den nya versionen. Mycket mer min stil. Tänk vad lite papper kan göra!

Pyssel och shopping för hela slanten.

Jag vill först gratulera Far på födelsedagen. Bästa faren i världen! Han är lite svår att få tag på, men jag hann i alla fall skicka ett kort som han förhoppningsvis fick idag. (Här ovan ser ni krukan med penséerna som rådjuren åt upp. Jag tar tillbaka min utskällning! Plantan är mycket finare, buskigare och full av vackra blommor nu. Det var nog bra att något rådjur tog sig ett skrovmål.)

Annars har jag varit en lyckans ost idag. Jag satt och pysseljobbade i många timmar. Jag försökte få till scrapbooking och kortmakeri som inte skulle vara "hipp", och det var inte lätt. Jag ville få bort scraptänkandet så mycket som möjligt för att se potentialen i typiska scrapprylar som mönstrat papper, blommor, stämplar och kartongdekorationer. Nu är jag på gång och i morgon ska jag sätta mig en stund till för att se om hjärncellerna jobbat på ordentligt under natten!

När tjejerna kom hem var det dags att ta en tur till Skhlm (Skärholmens shoppingcenter för er som inte bor här) för att hitta några bra avslutningspresenter till lärarna. Jag vet att de får presenter från sina klasser, men jag vet också hur roligt jag själv tyckte att det var att få de där små presenterna! Det behöver inte vara några dyra eller flådiga saker. Det är ju tanken som räknas. Till yngsta dotterns fröken ville jag gärna köpa ett litet silverhjärta. Därför gick vi till Guldfyndbutiken där vi träffade på mamman till en av mina gamla elever. En annan gammal elev jobbade också i butiken, så jag blev stående en lång stund och pratade bort (enligt döttrarna) dyrbar tid. Det var så roligt! Jag sprang också in på Klippotek1 för att heja på dottern till mamman på Guldfynd. Efter det sprang vi runt som yra höns för att försöka hitta allt vi behövde. Tänka sig att det gick riktigt bra!

På vägen hem var det dags att hämta mina nya sandaler på posten. Jag har ju en knäpp tå som gör det näst intill omöjligt att hitta skor som passar. Efter vissa efterforskningar har jag upptäckt att det finns fler som har tår som inte sitter i en V-formation. Det danska företaget Duckfeet har skor som faktiskt är formade efter fötter! Jag har gått omkring med mina skor hela kvällen och känner mig alldeles glad över att nu ha skodon som både är snygga (tycker jag) och bekväma. De är helt klart värda sina hundralappar.

Passar såväl i stadsmiljö...

... som på landet!

Shakira!

Nej, Shakira är väl inte min favorit, men jag kan inte sluta lyssna på Waka Waka! Den får mig verkligen i feststämning.

Grattis alla sommarlovsfirare!

Nu närmar sig den svenska, långa ledigheten för många barn och ungdomar. För vissa är den här tiden fantastisk och årets energiladdningsperiod. För andra innebär sommarlovet några månader av pusslande för att få ihop plats, tid och ekonomi. Jag tillhör de lyckliga som tycker att sommarlivet är rätt underbart och njuter av sommardagarna oavsett om solen skiner eller regnet faller. Den här presenten firar vi in sommaren med. Grattis till oss alla!

För övrigt är det dags för en ny kortskiss i Kortskissbloggen. Tyvärr har jag missat veckans kort, men nästa vecka kommer jag igen.

Till P.

Från härlig feststämning till förstämning på den lilla tid det tar att läsa ett e-brev. Är det så här du känner, P? Kenneths ord är så otroligt vackra, sorgliga och ändå hoppfulla. Jag hoppas att du känner dig stark och kommer ihåg hur många du har som lyfter dig.

I den stora sorgens famn

Finns små ögonblick av skratt

Så som stjärnor tittar fram

Ut ur evighetens natt

Och i solens första strålar

Flyger svalorna mot skyn

För att binda sköra trådar

Tvinna trådar

Till en tross

Mellan oss...

Så vi når varandra

I den hårda tidens brus

Finns de skrik som ingen hör

Allt försvinner i ett sus

Som när vinden sakta dör

Alla tårarna har torkat

Till kristaller på min kind

Jag har ropat allt jag orkat

Allt jag orkat efter dig

Hör du mig

Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår

Trampas frusna blommor ner

Och där ensamheten går

Biter kylan alltid mer

Ändå har jag aldrig tvekat

Mellan mörker eller ljus

För när månens skära bleknat

Har allt pekat åt ditt håll

Och från mitt håll

Kan vi nå varandra

Kenneth Gärdestad

Lite mer sommar.

Bara några snabba reflektioner efter att ha läst igenom dagens SvD.

Min gamla arbetsplats fick en rektorskonsult när skolledningen havererade. Han kom in med stor erfarenhet från skolvärlden och en önskan om att hjälpa till att sätta skolan på fötter igen. Han kom också med erfarenheten om hur det kan vara att nästan förlora sitt barn i en tragisk olycka i samband med studentfirandet. Jag tänker på hans berättelse varje gång jag ser, hör och känner (det var det där med ölsprutandet...) studenternas framfart på lastbilsflaken. Jag tänker också på min egen student. Första vågen vitklädda, sjungande, tutande och viftande ungdomar framkallar en nostalgitår i ögat. Resten framkallar mest funderingar som "Är de vuxna nu?", "Undrar om de vet vad de ska göra?", "Tänk att de har hela livet framför sig!", "Hur många har egentligen tagit studenten?" eller "Hoppas att de inte slarvar bort sin potential!". Jag har visst blivit vääääldigt gammal.

Idag går Stockholm Marathon av stapeln. Jag önskar att jag vore lite mer sportig, men ett maratonlopp skulle jag aldrig ge mig på! Nej, raska promenader runt Långsjön passar mig bättre. Jag önskar alla duktiga löpare God Tur och hoppas att ni får i er tillräckligt med vätska!

Jag ägnade en lång stund åt det riktigt tjocka Magasinet som idag hade massor av bostäder till salu. Jag upplever det där "massor" här omkring också. Det står "Till Salu"-skyltar i varje gathörn och jag antar att det både är den vackra grönskan och en eventuell bostadskrasch som gör att så många har bråttom att sälja och byta. Lyxvåningar för 50 miljoner... Jag tyckte att det lät alldeles otroligt då jag fick höra att en av våra bekantas bror hade vunnit 5,5 miljoner på travet, men inte ens han hade haft något att komma med om han skulle vilja köpa en sådan. Själv funderar jag mer på den här, den här eller den här. Jo, äldsta dottern skulle ju gärna flytta in till stan. Hihi!

BUS och annat roligt.

Nu är sommaren verkligen här. Känner ni det?

Har ni testat Brun Utan Sol-kräm, så kallad BUS? Jag köpte en flaska Dove för ett tag sedan eftersom min syster rekommenderade den förra året och jag kom ihåg att det blev väldigt snyggt, med en fräscht solbrun nyans. Flaskan blev stående, men i onsdags kände jag att det var dags att skrubba huden och smörja in mig. Jag var väldigt noggrann och läste också att det rekommenderades att man inte tog på sig några tajta kläder förrän krämen hade smält in i huden riktigt ordentligt. Det hade jag inte tid för, så efter tio minuter var jag "klar" och tog på mig stödstrumpor eftersom jag visste att jag skulle gå på stan hela dagen. Jag kan tala om att mina armar och lår ståtar med en väldigt snygg färg, medan mina underben är tvärrandiga i orangebrunt och, tja, vinterhudsvitt. Det ser i alla fall väldigt roligt ut! Just nu är jag glad över att BUS inte håller i sig längre än det tar för huden att förnya sig. Bildbevis kommer inte av förklarliga skäl.

Det har gått fyra dagar på årets första halvårs sista månad. (Hängde ni med?) Den här månaden är det äldsta dottern som pryder familjekalendern med sitt lyckohopp.

Vi har ätit god mat hela den här veckan. Jag är matlagningsperiodare och får ryck då jag verkligen tycker att det är riktigt roligt att få utlopp för min kreativitet genom att hacka, blanda, röra och smaka. På Coop Extra sålde de färdigmarinerade spare ribs som vi stoppade i ugnen i en timme. Färdigmarinerat tillhör inte favoriterna, men Honey BBQ lät gott, och revbensspjällen kostade bara 34,90 kr/kg. Det blev verkligen lyckat! Jag gjorde en riktigt smarrig skysås och serverade med ris och tomater. Ingen behövde gå från matbordet hungrig. Det är tacksamt när hela familjen äter med stor aptit och matglädje. En lagom lunchslatt sås ligger nu i frysen till någon dag då matlagningslusten kanske inte infinner sig.

En kvinna kom med den här kartongen då jag inte var hemma. Den innehöll en massa roliga grejer och fick pysselfingrarna att rycka. Innehållet kommer jag att berätta om vid senare tillfälle. Jätteroligt är det hur som helst, i alla fall för mig!

I morgon bitti ska jag sätta mig och pyssla ihop ett bebiskort och ett 40-årskort eftersom det står två uppvaktningar på dagordningen. Med tanke på hur morgondagens schema ser ut är det väl dags att packa ihop. Bloggen blir inte roligare än så här just nu, men jag hoppas att bloggandet blir bättre nästa vecka. So long!

Krämpor och elände.

Jodå. I går kväll när jag skulle lägga mig tyckte jag att baksidan av vaden kändes så konstig. Jag tittade och blev alldeles förskräckt, eftersom jag hade ett slags stort blåmärke, men mer rött och varmt. Det ömmade lite då jag tryckte på det och jag trodde jag hade fått en propp. Jag bestämde mig för att sova och ringa till vårdcentralen om det fortfarande var så där konstigt då jag steg upp. Sure enough. "Märket" var inte riktigt lika stort eller svullet, men det såg fortfarande inte bra ut, så jag ringde vårdcentralen. De skickade mig vidare till Lättakuten på Huddinge sjukhus. De i sin tur skickade mig vidare till vanliga akuten. Läkaren som jag så småningom fick träffa konstaterade med bara ett ögonkast att det troligtvis rörde sig om en sjukdom som de otäcka små fästingarna bär på. Japp. Borrelia. Nu sitter jag alltså här, glad över att det inte var någon propp. Av två dåliga ting väljer man ju det bättre alternativet!

En vanlig tisdag.

Kan inte låta bli att njuta lite extra av våra rhododendron medan de fortfarande blommar. Så vackra! Några av dem har någon slags sjuka, så jag ska se om det finns något jag kan göra åt det.

Min supertalangfulla syster kan allt. En av hennes specialiteter är dock buketter och kransar. Hennes skapelser är nog så vackra som de man köper i blomsterhandeln, om inte ännu finare! Den här kransen gjorde hon till sin mans mormors begravning i måndags. E var en stor naturälskare, så M gjorde en krans som skulle passa in i vilken skogsglänta som helst.

Jag har pratat om att se skönheten i det lilla förut. Se på den fantastiska ekbarken!