Långpromenad med äldsta dottern.

Sådana här bilder har ni säkert sett er mätta på, men den här är speciell. Det är ju jag och dottern som är ute på långpromenad. Dottern! Den äldsta, hon som sällan eller aldrig känner för att hänga med någon som är promenadsugen, hon hoppade genast upp och anmälde sig frivillig då jag önskade sällskap. Härligt!

Här sitter hon och ser ut över Långsjöns vatten. Jag kommer aldrig att vänja mig vid förstörelseklotter. Det är fult, fult, fult. Färgglad graffiti på en tråkig vägg kan möjligtvis liva upp lite, men sådant här klotter får mig bara på dåligt humör. Usch. Gå hem och klottra på era egna väggar, klotterbusar...

Underbart solljus och skir grönska. Härligt för själen!

Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på mina fantastiska minipenséer, eller snarare resterna av dem, när jag kom hem. De har hunnit liva upp vår trappa i två veckor, men nu kunde tydligen rådjuren inte hålla sig längre. Ni kan följa med klotterbuset hem och äta upp deras blommor, era marodörer!