Rolig helg!

I går hade jag en riktig toppendag. Jag och några av kusintjejerna åt dessertbuffé på Berns (95 kr, fantastiskt goda kreationer som jag verkligen kan rekommendera), mamma fick goda besked om något som känts jobbigt och så hade vi minisläktträff hemma i soffan hela kvällen (och halva natten) lång. Härligt!

I morse var det bara att stiga upp klockan sju. Som klassförälder var det mitt ansvar att fixa frukost till 29 fjortonåringar och två tappra mammor som hade sovit över i en lokal här i närheten. Barnen hade skött sig väl, men några av dem hade inte sovit någonting. Ack, den ljuva ungdomen!

Eftersom vädret har varit så sunkigt stora delar av dagen har jag passat på att läsa i den bok som jag och maken köpte i onsdags medan vi väntade på sonens konsert. Boken i fråga heter Ingen tar skit i de lättkränktas land och är skriven av David Eberhard. Jag sitter med hjärtat i halsgropen mest hela tiden då jag läser. Eberhard sätter gång på gång fingret på det som jag anser vara samhällets största problem. Vi är folket som har alla rättigheter, men inte längre några skyldigheter. Människor blir kränkta av än det ena och än det andra. Det är samhällets fel om det går snett för våra barn eftersom det är samhällets skyldighet att ta emot samma barn i diverse skolor från tidig ålder och därmed fostra dem. (Det är ju pedagogerna som vet hur man uppfostrar barn, inte föräldrarna.) Personer med otillräckliga svenskkunskaper känner sig kränkta om de inte får bli svensklärare. Vi har rätt att bo kvar när arbetstillfällena tar slut. Då får andra betala för oss. Nej, jag ska inte skriva mer. Snälla, läs boken!