Det här skrämmer mig. Tjejen i reportaget är lika gammal som vår äldsta dotter. Jag sitter med hängande haka och undrar om jag drömmer, eller om Nathalie Schuterman och hennes dotter finns på riktigt...
Lite långt hade det väl gått, men jag tänker ändå att de flesta föräldrar påverkar sina barn i olika utsträckning utifrån sina egna intressen.
Jag vill gärna att mina barn ska läsa och skriva mycket för det har jag ju alltid haft glädje av - därför har jag också peppat dem så fort de gjort ett försök och de har båda lärt sig läsa och skriva väldigt tidigt. Om jag inte peppat dem hade det säkert dröjt något år till.
Maken tycker musik är viktigt så han peppar dem när det gäller det - och stora sonen börjar i pianoskola vilket var vår idé och inte hans. Som tur var så trivs han ju, men det är ändå VI som tyckte det var bra och viktigt från början.
Och så håller det ju på, föräldrar påverkar utifrån sina egna önskningar, intressen och behov. Den här mamman lever ju uppenbarligen för mode och det är vad hon gett vidare till sin dotter.
Jag kan faktiskt inte tycka det är så fel, för om man bortser från att läsning, musik osv är mer "rumsrent" att uppmuntra, så är det ju faktiskt samma beteende som vi håller på med. Mode skadar inte någon annan, förhoppningsvis är flickan inte tvingad att tycka om kläder - kanske är det materialet och färgerna hon dras till men får ett djupare intresse för att hon är uppväxt i den miljön som hennes mamma jobbar i, osv?
Ja jag vet inte. För mig känns det mer som att så länge det inte skadar någon så vill jag heller inte döma ut andras intressen, för jag vet ju att alla inte förstår mina heller. Ingen hade ju sagt något om flickan haft huvudet fullt med hästar! :-D
Jag hade inte haft några problem om hon varit intresserad av mode i allmänhet. Det är ett stort intresse för många! Jag har dock problem med att hon har sin "clutch" från Prada, 11 år gammal, av samma anledning som jag blir upprörd när jag ser 11-åringar glida omkring i Dieseljeans och Canada Goosejackor på skolgården (okej, det var på skolan jag jobbade på för några år sedan, så märkena gäller väl inte längre).
Jag antar att jag protesterar mot ett konsumtionssamhälle som uppmuntrar att man lär barn att det är okej att spendera sådana summor på något så förgängligt bara för att det står ett speciellt namn på det. Hur tjusigt det nu än är med fina kläder (jag borde till exempel klä mig bättre) så kan jag inte riktigt acceptera att man lägger de summorna på kläder.
Jo, jag hänger med hur du menar eftersom att du och jag lever i samma ekonomiska verklighet - dvs vi kan inte rusa och köpa allt vi vill ha.
JAG tycker det är en alldeles för dyr pryl för henne att ha, men kan hoppa upp och sätta mig på att hennes mamma (och pappa antagligen)inte tycker det.
Men samtidigt har vi synthar här hemma till ett värde av en himla massa tusenlappar, vilket vi har en del bekanta som inte alls förstår. De tycker vi kunde ha köpt en synth för några hundra på Toys R Us - medan det är viktigt (speciellt för maken eftersom att han är musiker) för oss att det är bra saker som barnen spelar på. Och då tänker jag att i just detta fall, när flickan har en mamma som alldeles tydligt tycker märkeskläder är viktigt, så kanske resonemanger är lika. "Självklart ska hon ha det bästa som finns att tillgå".
Jag har svårt att förstå att folk lägger hundratusentals kronor på snygga bilar, att man köper en gigantisk platt-TV för en himla massa pengar eller att man har häst som kostar multum - men samtidigt lägger jag och maken ut en massa pengar på musikinstrument och husdjur vilket många inte heller förstår. Speciellt vad gäller husdjuren - och att vi betalar tusenlappar för hunddagis - har folk verkligen svårt att förstå... :-D Och på något sätt, utifrån alla underliga intressen jag själv har, så kan jag inte säga att något är totalt fel så länge det inte skadar någon.
Kanske gör den här tjejen revolt när hon fyller 15 och bara klär sig i HM-kläder, kanske är detta verkligen ett intresse hon kommer behålla resten av livet - det skulle vara intressant att se framöver.
Men att folk från olika inkomstklasser och förutsättningar kommer ha - och alltid har haft - olika råd att köpa dyra kläder, det är fact of life. Så var det när jag var ung och så kommer det ju alltid vara. Det enda man kan göra är att föra vidare sina egna värderingar och låta andra leva som de vill leva. Tänker jag. :-)
Jag tänkte och kände som du direkt jag såg inslaget. Sedan tänkte jag på alla pojkar jag mött (jag har ju som bekant bara söner, så det blir mest pojkar jag möter) i hockey- och skidsammanhang. De pratar inte om NÅGOT annat än sina intressen, vad grejerna kostar, vad som är bäst, vem som är bäst, vad är dyrast, vilket material är det gjort av. En skidutrustning för en alpin gren (man har ju olika grejer till olika grenar) kan lätt kosta 30 000. Men det är okej? Men en flicka som vill ha en aftonväska (och har möjlighet att få det) är bara ytlig? Jag tycker faktiskt att det är lite orättvist!
5 kommentarer:
Lite långt hade det väl gått, men jag tänker ändå att de flesta föräldrar påverkar sina barn i olika utsträckning utifrån sina egna intressen.
Jag vill gärna att mina barn ska läsa och skriva mycket för det har jag ju alltid haft glädje av - därför har jag också peppat dem så fort de gjort ett försök och de har båda lärt sig läsa och skriva väldigt tidigt. Om jag inte peppat dem hade det säkert dröjt något år till.
Maken tycker musik är viktigt så han peppar dem när det gäller det - och stora sonen börjar i pianoskola vilket var vår idé och inte hans. Som tur var så trivs han ju, men det är ändå VI som tyckte det var bra och viktigt från början.
Och så håller det ju på, föräldrar påverkar utifrån sina egna önskningar, intressen och behov. Den här mamman lever ju uppenbarligen för mode och det är vad hon gett vidare till sin dotter.
Jag kan faktiskt inte tycka det är så fel, för om man bortser från att läsning, musik osv är mer "rumsrent" att uppmuntra, så är det ju faktiskt samma beteende som vi håller på med. Mode skadar inte någon annan, förhoppningsvis är flickan inte tvingad att tycka om kläder - kanske är det materialet och färgerna hon dras till men får ett djupare intresse för att hon är uppväxt i den miljön som hennes mamma jobbar i, osv?
Ja jag vet inte. För mig känns det mer som att så länge det inte skadar någon så vill jag heller inte döma ut andras intressen, för jag vet ju att alla inte förstår mina heller. Ingen hade ju sagt något om flickan haft huvudet fullt med hästar! :-D
Oj... Ja vad säger man... Shit!
Jag hade inte haft några problem om hon varit intresserad av mode i allmänhet. Det är ett stort intresse för många! Jag har dock problem med att hon har sin "clutch" från Prada, 11 år gammal, av samma anledning som jag blir upprörd när jag ser 11-åringar glida omkring i Dieseljeans och Canada Goosejackor på skolgården (okej, det var på skolan jag jobbade på för några år sedan, så märkena gäller väl inte längre).
Jag antar att jag protesterar mot ett konsumtionssamhälle som uppmuntrar att man lär barn att det är okej att spendera sådana summor på något så förgängligt bara för att det står ett speciellt namn på det. Hur tjusigt det nu än är med fina kläder (jag borde till exempel klä mig bättre) så kan jag inte riktigt acceptera att man lägger de summorna på kläder.
Jo, jag hänger med hur du menar eftersom att du och jag lever i samma ekonomiska verklighet - dvs vi kan inte rusa och köpa allt vi vill ha.
JAG tycker det är en alldeles för dyr pryl för henne att ha, men kan hoppa upp och sätta mig på att hennes mamma (och pappa antagligen)inte tycker det.
Men samtidigt har vi synthar här hemma till ett värde av en himla massa tusenlappar, vilket vi har en del bekanta som inte alls förstår. De tycker vi kunde ha köpt en synth för några hundra på Toys R Us - medan det är viktigt (speciellt för maken eftersom att han är musiker) för oss att det är bra saker som barnen spelar på. Och då tänker jag att i just detta fall, när flickan har en mamma som alldeles tydligt tycker märkeskläder är viktigt, så kanske resonemanger är lika. "Självklart ska hon ha det bästa som finns att tillgå".
Jag har svårt att förstå att folk lägger hundratusentals kronor på snygga bilar, att man köper en gigantisk platt-TV för en himla massa pengar eller att man har häst som kostar multum - men samtidigt lägger jag och maken ut en massa pengar på musikinstrument och husdjur vilket många inte heller förstår. Speciellt vad gäller husdjuren - och att vi betalar tusenlappar för hunddagis - har folk verkligen svårt att förstå... :-D Och på något sätt, utifrån alla underliga intressen jag själv har, så kan jag inte säga att något är totalt fel så länge det inte skadar någon.
Kanske gör den här tjejen revolt när hon fyller 15 och bara klär sig i HM-kläder, kanske är detta verkligen ett intresse hon kommer behålla resten av livet - det skulle vara intressant att se framöver.
Men att folk från olika inkomstklasser och förutsättningar kommer ha - och alltid har haft - olika råd att köpa dyra kläder, det är fact of life. Så var det när jag var ung och så kommer det ju alltid vara. Det enda man kan göra är att föra vidare sina egna värderingar och låta andra leva som de vill leva. Tänker jag. :-)
Jag tänkte och kände som du direkt jag såg inslaget. Sedan tänkte jag på alla pojkar jag mött (jag har ju som bekant bara söner, så det blir mest pojkar jag möter) i hockey- och skidsammanhang. De pratar inte om NÅGOT annat än sina intressen, vad grejerna kostar, vad som är bäst, vem som är bäst, vad är dyrast, vilket material är det gjort av. En skidutrustning för en alpin gren (man har ju olika grejer till olika grenar) kan lätt kosta 30 000. Men det är okej? Men en flicka som vill ha en aftonväska (och har möjlighet att få det) är bara ytlig? Jag tycker faktiskt att det är lite orättvist!
/Maria
Skicka en kommentar