Talanger.

Jag tror att vi kommer som vi är och att vi genom livet har möjlighet att utveckla oss själva på en massa olika sätt. Vissa kommer lite bättre förprogrammerade och sägs ha talang för något speciellt. De kanske till och med anses vara genier. Är det då kört för oss medelmåttor? Nej, inte det minsta! Om någon skulle be mig berätta vad som är mina största styrkor skulle jag säga att det jag är mest stolt över är att jag kan lite om många olika saker. Jag har provat på så många olika hantverk, haft så många specialintressen och plinkat på så många olika instrument att jag inte kan räkna alla. Men jag har haft väldigt roligt under tiden!

Jag kan tjura lite på mig själv över att jag inte tog mitt fiolspel på allvar. Nu skulle jag inte ens våga söka till en amatörorkester längre, fast jag drömmer om det i hemlighet. Och sjunga i kör, en kör med en engagerad körledare, duktiga körmedlemmar och roliga och spännande arrangemang, det hade varit roligt... Det intresse som har fått störst spelrum är definitivt pappersskapandet och kalligrafin. Det har jag till och med haft möjlighet att jobba med. Det trista är att jag upplevde det som svårt att skapa på kommando, att alltid vara på topp och inspirerad och att ofta få visa produkter som jag kanske inte själv brann för. Sedan jag slutade min anställning har kreativiteten fått fart igen och jag känner att det är roligt att pyssla igen. Konstigt, det där.

I går hade vi möjlighet att gå på soaré. Det var den 13-årige sonen och hans klass som stod för underhållningen och som vi blev underhållna! Förra årets föreställning var jättebra, men det har också hänt mycket under det gångna året. Några av tjejerna har väldigt utvecklade och spännande röster och jag började till och med gråta när en av dem sjöng. Instrumentalister, kompositörer, dansare, spexare, rockgrupper och sångare- det fanns plats för alla. Bäst tycker jag (nästan helt objektivt) att sonens nummer var. Han och några av klasskompisarna hade gjort ett Stomp-inspirerat nummer med snickartema. (Förra året var de Kökspatrullen, nu således Snickarpatrullen.) Nästa år ska de utmana sig själva ytterligare och försöka blanda in lite teater också. Jag ser redan fram emot det!

Det såldes lotter för brinnande livet, allt för att få in en massa pengar till klasskassan. Tre delikatesskorgar var lockbetet. Tror ni inte att vi hade den stora turen att vinna en korg?! Mums filibabba!