söndag 17 oktober 2010
Åh!
Att höra att någon man bryr sig om har förlorat sitt barn gör ont, ont, ont. Vad kan man säga som hjälper en mor i sorg? Ingenting. Orden faller platt till marken. Världens barn känns plötsligt långt borta och jag känner att jag nästan krampaktigt vill krama mina egna, länge och hårt... En av kramarna skickar jag också till fina E och hoppas att hon och hennes familj orkar resa sig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja det är fruktansvärt och man står stum utan ord! Mina tankar går också till fina E och hennes familj idag!! <3
Ja fy... det är ofattbart hemskt! Var först orolig för em kompis som är där nere. Läste namnet i morse och fick en klump i magen.
Ubeskrivelig...ord blir fattige. Mine tanker går til familien.
Ibland behövs inte ord. Ibland kan en kram säga mer än vad alla ord i världen skulle kunna säga. Att visa att man bryr sig och finns där betyder mer än allt annat. Att det finns någon där som fångar då man faller ner i mörkret.
Skickar styrkekramar till er alla.
Kram Lotta
Skicka en kommentar