Poeten.

Där ligger hon i spillror medan livet runt omkring fortsätter som om ingenting hade hänt.

Det krasar när hennes medmänniskor klampar rätt över henne, men de hör ingenting.

Hon ler. Nickar försiktigt och skrattar till.

Det låter så ihåligt, så falskt.

I morgon ska hon klä sig i fetvadd och plåster.

Då kanske det känns bättre...

Dagens tips.

Om ni är som jag och gillar att ha lite papper att välja bland då det är dags för presentinslagning kanske ni tycker det är jobbigt med hur ni ska härbärgera dessa rullar. Jag har mina i en gammal soptunna, modell högre. Det funkar jättebra! Tunnan är lätt att flytta och tar inte så mycket plats. Dessutom har jag bra överblick och missar inte ens de små guldkornen fast de försöker gömma sig.

Jag har upptäckt...

... att vår höggravida granne röker. Dessutom har hon en ettåring som aldrig är många steg från sin mamma. Jag vet att jag inte har med det att göra, men det gör mig upprörd. Ich ärgere mich! Jag tycker att alla myndiga personer får bestämma över sina egna kroppar. De får inta vilka substanser, i vilka former de vill och hur mycket de vill, så länge det inte går ut över någon annan. När det går ut över andra, speciellt barn, tycker jag plötsligt att det är en annan historia. Men vad ska jag göra? Jag kan ju inte stolpa över dit och leka "arga tanten", eller hur?

Edit: Spännande att läsa era tankar och reflektioner! Jag tycker inte att jag är mesig, men jag är definitivt konfliktundvikande. Att ge mig på en granne som jag kanske ska dras med i många år till känns inte helt okej. Jag ska se om jag i alla fall kan blänga lite argt... Vi har inte lärt känna varandra så väl än eftersom "de nya grannarna" flyttade in först i vintras. Vi har blivit lovade en grillkväll hos dem här i veckan eller nästa, så vi får se vad som händer då.

Kortskiss no. 138.

Idag bjuder Kortskissen på sista inspirationsrundan på ett tag. Vi tar sommarlov och återkommer i augusti! Jag gjorde ett kort som blev jättefult, så jag var tvungen att göra ett nytt och skicka till Marie som har hand om bloggen. Inte för att det här blev något praktverk, men jag lovar att det är bra mycket snyggare än det andra...

Förebilder.

Jag tänkte att det skulle vara uppfriskande för alla att se en "förebild". Inte en sådan som man ser upp till, utan en sådan som man tittar på med förskräckelse. Så här såg det ut i vårt vardagsrum när klockan var tio i lördags. Klockan 16.30 skulle gästerna komma. Maken och sonen tog sig an storstädningen i garaget (vi fixade så bra där förra sommaren, så det fanns egentligen inte så mycket att städa ut där) och jag sorterade allt på golvet inne i huset. Vi var klara i god tid och då hade ändå killarna hunnit med att åka en vända till soptippen. Man kan om man vill... Senare i veckan ska jag visa hur det blev i gästrummet, även om det är lite svårfotograferat.

Tonåringar...

Vi har gäster här hemma, vilket jag redan har berättat. Barnen steg upp som vanligt, gjorde sig i ordning och tog hänsyn. De tassade omkring, smög lite extra tyst i den knarriga trappan och var allmänt trevliga. Allt gick bra tills det var dags för siste man, 14-åringen, att gå ut genom dörren. "HEEEEJ DÅÅÅÅ!", ropade han med sin djupaste tonårsröst. Hjälp! Varifrån kom det? Inte utan att jag försöker hitta orsaker till uppmärksamhetsbehovet...

Fredagskort.

I morgon kommer min vän sedan 36 år hit med sina två barn. De ska "göra Stockholm" i fyra dagar och mellan allt turistande kommer de att sova här. Jag hoppas att de också har tid och ork att umgås lite! Vårt gästrum såg ut som om en tromb hade gått igenom det tidigare idag. Nu är det städat, rent och fint och en våningssäng och en tjock madrass står nybäddade och inbjudande. (Speciellt för mig som längtar till en stund på spikmattan...)

Av någon konstig anledning står nu en fin gammal björkhylla i hallen, Kalle Anka-samlingen och Bamse-samlingen ligger i IKEA-kassar nedanför trappan, ge-bort-kläder ligger i olika högar i vardagsrummet tillsammans med diverse skräp blandat med dyrbara diabilder, flera kassar med scrapsaker som ska skänkas bort till diverse organisationer ligger på schackbordet och makens viktiga pappershögar som har flyttat runt i huset i flera veckor har återigen hamnat i hans arbetssoffa under trappan. Men som sagt, i gästrummet är det väldigt fint...

Någon Annan får ett kort i vitt till Mors dag. Allt material utom vellum och stämpel från You Do.

Tur att det finns duktiga sprutkonstnärer!

Provtagningscentralen på Huddinge sjukhus, eller Karolinska Universitetssjukhuset som det egentligen heter. Fettfastande. Lite småstressad. Visst börjar det låta lockande? I vanliga fall är jag väldigt svårstucken. Idag kändes det som att mina ådror liksom hade krympt till smala sytrådar och hjärtat slog definitivt extra fort. Sjuksköterskan som tog emot mig i provtagningsbåset var korrekt, otroligt lugn och väldigt proffsig. När någon har försökt sno blod från mig har det varit två eller tre sköterskor inblandade varje gång. Den här pärlan lyckades på första försöket! Hon gjorde inte ens någon stor affär av det hela. Pust. Ingen är mer tacksam än jag... Nu är det bara att hålla tummarna för att blodet bara är lite "fattigt".

På väg till Någon.

Mors dag på söndag.

Jag vill bara påminna mig själv och andra om det är någon som tänker skicka något så det hinner fram i tid. När ni fixar med vad-det-nu-är-ni-gör kan ni också lyssna på Eric Whitacres Sleep.

Tisdagen den 24 maj 2011.

Lycka är en blå himmel med moln att drömma sig bort i.

Varför skulle man vilja flytta då man har ett så härligt ställe som Fruängen i sin närhet?

Och varför skulle någon välja att luta sig ut? Har man dödsönskningar hjälper nog inte den här lilla skylten...

Den här killen satt snett över mig och var så lik min lillebror att jag var tvungen att ta ett foto i fönstret då vi åkte i en mörk tunnel. Damerna borta i hörnet var alldeles uppspelta, på väg till Vårruset. Den solglasögde unge herr'n steg av och ett yngre par klev på. De pussades och bråkade och pussades och talade två olika språk (bildligt talat). Jag vet inte om jag tror på en framtid för dem... Killen skulle heja på tjejen (som också skulle springa Vårruset) och han hade mage att sitta och flippra på sin mobil då tjejen talade om "viktiga saker". Dessutom sa han att han inte egentligen orkade följa med. Bara en så'n sak! Jag tycker det är obehagligt att bli inbjuden i andras väldigt privata liv. Här funderade jag på vad jag skulle göra. Jag visste inte var jag skulle titta eller om jag skulle låtsas stiga av för att slippa vara med som en slags tredje part i förhållandet...

Anledningen till tunnelbanefärden var ännu en konsert på Musikaliska (f d Nybrokajen 11). Synd att närmaste vägen dit går från Östermalmstorg. That place gives me the creeps! En vacker dag ska jag bearbeta mina Stureplans- och NK-nojor.

Sex klasser och en flöjtensemble från Kommunala Musikskolan bjöd på en härlig och mycket varierad konsert! Allt från En vänlig grönskas rika dräkt till Adiemus och Carmina Burana.

Den afrikanska dans som dotterns parallellklasskamrater bjöd på var otroligt energisk och jag slogs av att alla faktiskt såg ut att ha roligt och att alla gjorde sitt bästa! Kvällens mest oväntade och uppskattade nummer om man ska döma av applådåskorna och jublet efteråt. Två av tjejerna i klassen hade varit koreografer och lärare och de hade lyckats med den äran. Jag kan inte ens i min fantasi tänka mig Jimmy, Ronny, Roger, Jens, Tommy, Micke och de andra killarna i min egen klass göra det här då vi gick i sexan.

Vi måste alltid ta några "efter konserten"-fotografier.

Jag har inga actions längre. Fotobehandling tar längre tid, speciellt om klockan är nio på kvällen och ljuset är alldeles dassigt.

Motivet är det i alla fall inget fel på!

Viktiga Vuxna.

Jag är så tacksam över de fantastiska människor som hjälper våra barn att växa, de som uppmuntrar, peppar, hejar och tror på just våra "små". Mina musiklärare har betytt väldigt mycket för mig och om jag inte har helt fel kommer våra barns lärare att göra detsamma för dem.

Idag har yngsta dottern sin sista pianolektion, någonsin, med sin älskade pianofröken Birgitta. Birgitta har jobbat ett extra år, men nu är det dags för pension.

Upplägget har ni sett förut. Jag fortsätter öva på att skära med skalpellen. K och utropstecken har visst svårt att samsas...

Sonens trumlärare Fredric är också en pärla. Han brukar alltid få en chokladbit och ett kort av G och grannkillen S. (Av någon anledning brukar jag göra kortet.)

Nya stämplar kommer till You Dos lager nästa vecka. Något senare kan ni förhoppningsvis hitta dem i butikerna! Tack för...-arket tror jag blir väldigt användbart! Fram för mer tacksamhet, helt enkelt.

Vänskap.

Nu har jag hunnit bli så gammal att jag har gått igenom några vändor med olika slags vänner. Jag har och har haft fantastiska vänner. En del har hjälpt mig hålla näsan över vattenytan när det har känts som att jag skulle drunkna, andra har jag kunnat skratta hysteriskt med, vissa har bara funnits där, i ur och skur, och "pluppat upp" då de har behövt. Några vänner har jag gjort slut med. När mitt engagemang har nått vägs ände och jag har känt att våra kanter inte längre har slipat, utan hakat upp sig, i varandra, då har jag helt enkelt slutat höra av mig.

Människor som ständigt suger energi är tjuvar. Jag har ibland undrat hur man ser på sig själv då man inte har något självinsikt, då man inte hör vad man själv säger eller gör. Kanske behöver man bara någon som är ärlig, någon som vågar säga hur man upplevs av andra människor? Jag pratar inte om perioder då man går igenom tunga upplevelser, då behöver man så klart hjälp att ventilera allt hemskt...

Mina känslor fick på ett sätt ord då jag läste den här artikeln. Läs den!

Svensk sommar!

Vet ni vad det bästa med att ha varit sjuk är? Är ni som jag är det känslan av att vara frisk, att inte känna smärta, att inte vara för varm, för kall eller för vad-det-nu-är... Jag känner mig lika ren som en gata efter ett sommarregn.

Här har ni svensk försommar då den är som bäst... Jag älskar doften av syrén, känslan av skolavslutning, studentfirande och andra festligheter och så älskar jag färgen! Jag gillar egentligen inte alls lila, men så här, i form av en syrénblomma, är färgen fulländad.

På framsidan har vi den syrén som gör mig glad varje gång jag sticker ut huvudet genom ytterdörren. Vi beskar den kraftigt för några år sedan och nu gläder den oss år efter år med en fantastisk blomsterprakt. Så här ser den ut om man ligger i gräset och tittar upp.

Färger som tillsammans får hjärtat att slå långsammare eller med mer kraft beroende på vad man behöver.

Känner ni doften?

Kortskiss no. 137.

Det här kortet är på väg till en liten Tage (eller Gustav, eller kanske båda)! De senaste två veckorna har fyra vänner och bekanta fått smått. Härligt!

För er som vill se alla Kortskisstolkningar på Nennes skiss finns det möjlighet här.

Allt material från You Do.

Sjuk.

Japp. Jag är sjuk för tredje gången på inte allt för lång tid. Mitt immunförsvar verkar ha blivit lite svajigt, för jag har plockat upp sjukorna från andra än mina barn. Dessutom har resten av familjen förblivit frisk varje gång. Vi får väl se om järntabletter, bättre motionsvanor (igen) och sommar kan hjälpa mig komma igen...

Jag gillar inte att skriva gnällinlägg, men tyvärr har jag ingenting roligare att skriva om! Hoppas att ni alla mår bra, eller i alla fall bättre än jag.

Jo, förresten! Ett trevligare ställe kan jag ju skicka er vidare till. Här har ni trevlig pysselinspiration!

Morgonljus i matsalen och ett bonuskort.

Morgonljuset var så fint vid matplatsen då jag kom ner i morse och en svag doft av liljekonvalj mötte min näsa. Härligt! (Det är konstigt att en doft som är så underbar ger mig kväljningar då den används i parfymsammanhang...) Skuggorna fick väldigt skumma toner. Den vita väggen såg helt enkelt inte vit ut längre.

I går gjorde jag ett kort som en gammal kollega hade beställt. Det kommer jag att visa senare eftersom bröllopet inte har gått av stapeln än. När jag ändå var i farten ville jag öva lite mer på min skalpellhantering. (Jag tycker det är jätteroligt att skära ut saker, men det kräver övning för att man inte ska skära för mycket eller skära på fel ställen, som i fingrarna till exempel.) Därför tillverkade jag ett bonuskort också.

De fantasifulla "träden" fick inte bara vanliga löv, utan också ett litet kärlekshjärta som är mer avancerat än det ser ut. Utskuret, fyllt med glaze och glitter med ett svart, utskuret passepartouthjärta och sedan ett nytt lager glaze över "hela alltet". Jag fick inte till fotot riktigt, men kanske kan ni få känslan av denna tredimensionella detalj genom att titta på bilden och läsa min beskrivning?

Och så vill vi tacka...

... Smarties som bjuder oss på en heldag på Grönan! (Nåja. Vi vann biljetterna efter att ha deltagit i en tävling där man skulle använda sig av en Smartiesförpackning för att tillverka ett påskpyssel.)

Medan man väntar på att glaze ska torka...

... kan man berätta något roligt som att grannen har sin trädgårdsmästare på besök. Man kan också berätta att man är stressad till tusen, men inte till samma grad som den gamla klasskompis som har gått in i den berömda väggen och därmed hamnat på sjukhus. Förutom detta kan man berätta att Päronsplitt är godare än vad man kom ihåg och att Kalles kaviar lämnar en rutten eftersmak. Skulle inte dessa intressanta fakta räcka kan man också upplysa om att Den blomstertid nu kommer och att man tycker synd om alla stackars allergiker som mår dåligt av det gula damm som lagt sig som ett täcke över nejden.

En kväll med oväntat högt underhållningsvärde.

Huddingeaulan kl. 19.00 till 20.15. Blåsensembler, orkestrar, slagverk i en vårkonsert... Sonen skulle vara med i två nummer och jag väntade mig lite "gäsp" och trött rygg. I stället fick jag världens kick... Vilken kväll! Jag måste ha varit ovanligt hormonstinn, för hur kom det sig annars att jag började gråta då den yngre orkestern spelade Can you feel the love tonight eller att jag totalt rycktes med då det mer avancerade bandet med vokalister framförde delar ur Grease? Marimbaduetten som sonen och grannkillen bjöd på gick otroligt bra och jag såg att deras slagverkslärare totalt tappade hakan och applåderade vilt då de var färdiga. De två senaste veckornas övande utanför lektionstid hade höjt numret flera snäpp. Tyvärr finns inte Toner från en Ö i sättning för två marimbor utlagd på You Tube, så ni får nöja er med Björn J:son Lindhs egen version.

Jag fick flashbacks från högstadie- och gymnasietiden. Blåsarnas dirigent Mats Landerman var så cool och, hrm, rätt snygg. (Ni får tro mitt ord. Jag tycker mig märka att tjugo år har gått sedan jag senast såg mannen i fråga.) Anette Jefta var förvisso en fantastisk dirigent för oss i stråkorkestern, men jag tyckte inte att hon var fullt lika vacker. Tur var väl det, för då kunde jag lättare koncentrera mig på att följa dirigentpinnen. (Anettes döttrar såg däremot väldigt bra ut, och hantera en stråke kunde de också.)

Vad har hänt med mina fiolkvartettkompanjoner Örjan, Nina och Jessica? Vad gör rolige Patrik som bjöd på thé direkt ur påsen och lille Christian som bestämt visste att jag tyckte att han var söt, för det gjorde ju alla? Vad sysslar pianofröken Gunilla Ekholms flöjtspelande son Mikael (som verkligen var söt) med? Tänk att en kulturskolekonsert kan sätta griller i huvudet och få en att komma ihåg människor som man knappt har ägnat en tanke på under 20 år! Intressant.

Ni får ursäkta dessa rader som knappast var av allmänt intresse. Kanske fick ni i alla fall njuta av det vackra musikstycket?

Kortskiss no. 136.

Jane hade gjort en skiss som vi inte fick skriva något på. Vilken utmaning för mig som alltid skriver på mina kort! Resultatet blev i alla fall en något konstnärlig tolkning i sköna sommartoner. De andras fina kort hittar ni här.

Jag vet inte om jag kommer att bada i havet ens en gång i sommar, men jag ser fram emot att doppa tårna på Sturkö en sådan där riktigt stilla, het dag...

Internet är rätt fantastiskt ändå!

Eftersom jag kan lyssna på Spotify i några timmar nu igen så gör jag det. Agnes Obel bjuder på skön och stämningsfull musik!

Jag gillar att skumläsa kända ord och citat. Min nya favoritsida är den här. Inför den nya veckan vill jag dela med mig av något som jag själv kände mig träffad av. Jag ska försöka leva mer än att bara existera.

In your face...

Ett av de uttryck mina kära barn (och min man) tycker om att använda sig av är "In your face!". Det skulle väl kunna översättas med "Ha!" så som de använder det, men det är nog inte den rätta betydelsen. Idag känner jag för att säga "In your face!" till någon, men det är ju inte trevligt. Därför säger jag "Ha en skön lördagkväll!" i stället.

I torsdags hade jag en liten trädgårdsmästare på besök. Jag tror att jag fyllde på vattenkannan ca 220 gånger, men så var hela trädgården ordentligt genomvattnad efter det. Samtidigt som lille N och hans lillebror W var hemma hos mig föddes ytterligare en (stor) lillebror. All American, men född i Sverige. Det blir en spännande historia att berätta när han blir större.

Jag gillar freesia. Freesia luktar väldigt gott. Till denna dag påstår maken att det var rosorna i vår bröllopsbukett som doftade så gott. Det gjorde de alltså inte.

Finns det coolare djur än igelkottar? Den här taggbollen bor nog någonstans i närheten, för vi får besök lite då och då. Alldeles orädd. Jag antar att jag också hade varit det om jag hade haft en dräkt med samma beklädnad!

Inte så lite stolt.

E sjöng solo under Adolf Fredriks flickkörs internkonsert tidigare i kväll. Jag älskar det svenska vemodet och jag älskar stämsång. What can I say?

Jag är stolt över min dotter. Det får man vara. Jag är stolt över alla mina barn för den delen. Jag kommer ihåg att min mamma en gång fick frågan vem hon älskade mest av sina många barn. Då svarade hon att man inte kan älska ett barn mer än ett annat, men att man älskar dem på olika sätt och för olika saker. Så är det nog. I kväll önskar jag alla barn någon som är stolt över dem.

Jaha.

Jag har järnbrist. Vi får väl se vad Farbror Doktorn kan göra åt det.

Mmm, det doftar gott!

Jag njuter av att slippa den instängda vinterdoften i huset! Dörrar och fönster står på vid gavel och jag känner mig så mogen eftersom barnen klagar på att det är kallt medan jag påpekar hur nyttigt det är att vädra.

Joggingrundan i morse gick sådär. Småbarnen från grannskolan hade betydligt bättre fart på benen än jag själv. Å andra sidan kände jag mig peppad av deras blotta närvaro. Jag ville ju inte verka vara en trött tant, så jag knatade på så gott jag kunde. Efter en underbar stretch, en ännu bättre sval dusch och ett glas isvatten är jag redo. På dagens schema står en utflykt till makens mormor. Inköpslistan och kåldolmarna väntar på mig, så det är dags att lyfta!

Ps: G:s konsert i går var både upplyftande och energigivande. Bäst var det Pippi-potpurri som en av mammorna i klassen, Margareta Bengtson (f d Jalkéus), gjort. Kul att basarna nu börjar få en riktig botten. Det var drag under galoscherna, må jag säga!

Ps 2: Nu är vinnarna i You Dos bloggpremiärtävlingar utsedda. Här hittar du dem.

Vinn skor hos Brandos.

Tack för skovinsttipset, Anja! 40 par skor, det är en hel del... Undrar hur man undviker skoskav?

Brandos är det som står för kalaset om man vinner!

Om att vara sin egen lyckas smed...

Idag vaknade jag på ett strålande humör trots att mobillarmet ljöd mer genomträngande än vanligt. Jag bestämde mig för att hoppa upp och dela med mig av lite glädje till barnen. En kvittrande mamma och varsin antioxidantrik smoothie senare var de på väg ut genom dörren, pigga och glada alla tre.

Vems ansvar är det att jag mår bra? Vems ansvar är det att jag är lycklig? Vem eller vad bestämmer över hur mina motgångar ska hanteras? Vad kan jag göra för att förbättra min livskvalitet? Kan jag egentligen påverka något? Var ligger mitt fokus?

Maken delade med sig av den här tankeväckande filmsnutten för en stund sedan då jag satt och jobbade för fullt. Jag har en lång väg att gå. Jag vet att jag varje dag har möjlighet att välja mål och riktning. Frågan är hur mina val kommer att se ut framöver... Kanske kommer jag att komma ihåg kraften i att välja mina ord och min attityd. Ha en underbar vecka, kära läsare!

Att slåss mot en trädgård.

Vår trädgård suger. Den har potential, men dess vårdare har i tio års tid negligerat dess behov av frisk näring, toppdress, nytänkande och en mjuk hand... Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Att skylla på min man känns liksom inte helt juste och inte mår jag bättre om jag påstår att barnen borde ha tagit sitt ansvar. Trots allt hittar jag små guldstunder och guldplättar och jag har insett att vi kanske får överlämna den stora trädgårdsrenoveringen till husets nästa ägare.

Krukor är bra när själva trädgården inte riktigt lever upp till förväntningarna. Den här stora järngrytan har hängt med sedan vi fyndade den i Stämshult. (Världens bästa loppisställe som stängde p g a en skilsmässa. Det är det jag alltid har sagt; Skilsmässor är inte bra!)

Svärfar renoverade mina härliga trädgårdsstolar som också köptes i Stämshult. Efter att ha stått i vårt garage i många år fick de förra sommaren äntligen komma ut i solen, klädda i nya, fräscha kläder och färger. Nu längtar jag bara efter att byta garagefasad och måla garaget och huset svarta. Oj, så snyggt det hade varit! För att inte tala om fina vindskydd och utökande av altanen för att kunna utnyttja solen bättre...

Idag är det (Inter)national Scrapbooking Day. S och jag firade genom att pyssla ihop 20 kalasinbjudningar. Då skrivaren har pajat kändes det bra att få nytta av våra kalasstämplar från You Do! (Jag har kanske varit med på ett hörn under produktutvecklingen...)

Korten ser inte så märkvärdiga ut, men tog en stund att göra ändå. Stämpla själva inbjudningsrutan, stämpla inuti, sätta rutan på 3d-kuddar, skriva adresser på kuvert, stämpla tårtbit, skriva text för hand... Insidan tog jag ingen bild på.

I kvällsljuset från köksfönstret satt vi och åt goda hasselbackspotatisar (sonen gjorde dem helt perfekta), grillad fläskytterfilé och halloumi med körsbärstomater och balsamico. Sjukt gott! (Tur att du inte kom på middag, Mimmi. Som vi glufsade i oss hade det inte räckt till dig också. Haha!)

Nej, nu blir det en stund i duschen. Jag känner att jag har lite solfrossa och fryser efter att ha varit varm hela dagen.

Do what is right, let the consequence follow...


Battle for freedom in spirit and might! (Mens sana in corpore sano.)

I morse hade jag två val.

1. Gå och lägga mig och sova en timme till efter att ha fått iväg barnen till skolan. (Jag lade mig alldeles för sent i går kväll.)

2. Ge mig ut på en joggingtur i spåret.

Jag kan stolt meddela att jag gjorde rätt val. Det innebar viss obehagskänsla i form av illamående eftersom jag inte hade väntat tillräckligt länge efter frukosten och benen värkte då jag pressade mig själv lite extra hårt, men jag gjorde det! Jag joggade nästan hela rundan och hann förkovra mig under tiden eftersom jag hade lånat makens iPhone, så nu känner jag mig stark och glad och redo att hjälpa min syster fixa huset som ska fotas inför försäljning.

Eh, kära f d kollegor...

... vad var det som hände?!

Topp fem – skolor med lägst genomsnittligt meritvärde i Huddinge

1. Resurs Östra, Huddinge - 137,7

2. Vårbyskolan, Huddinge - 158,2

3. Annerstaskolan, Huddinge - 166,9

4. Segeltorpsskolan, Huddinge - 203,1

5. Skogåsskolan, Huddinge - 207,9

17 röster i Aftonbladets skolomröstning har gett betyg 2,88 av 5. (Jag vet inte vem som har röstat, så det här betyget ger jag inte mycket för.)

För årskurs 9 gällde 2010 följande:

Antal elever: 94 (Ranking 475 av 1620)

Genomsnittligt meritvärde: 203,1 (Ranking 903 av 1445)

Andel elever som fått godkänt i alla ämnen: 72,3% (Ranking 981 av 1451)

Jag vet att den här skolan tillhörde de bästa i Huddinge kommun för några år sedan. Under de senaste åren har skolan varit en byggarbetsplats då man har fått en ny, snygg skolbyggnad. Har byggkaoset inneburit att arbetsmoralen har sänkts? Ser elevunderlaget annorlunda ut än för några år sedan? Har lärarkollegiet bytts ut? Att endast 72,3% av niorna, mindre än tre fjärdedelar, har godkänt i alla ämnen känns helt absurt. Det här kommer att ta tid att smälta!

Tipstorsdag!

Nu har jag haft påsklovs- och reseuppehåll för mina tipstorsdagar, så då kan man kanske förvänta sig något storslaget idag. Dessvärre har jag inget stort att komma med. Jag har fullt upp i huvudet av jobb, familj och barnens skolaktiviteter! Kanske är det då på sin plats med tips på återhämtning, små ljuspunkter i vardagen, billiga "boost"-aktiviteter, sådant som går snabbt och lätt att göra?

1. Ta en snabbdusch

2. Lyssna på en favoritlåt på hög volym i hörlurar

3. Gör och drick en smoothie

4. Ta en power nap

5. Ring till någon som gör dig glad

6. Ta en runda i din trädgård eller runt din bostad

7. Stretcha

8. Sortera din e-post

9. Skriv ner idéer i en idébok

10. Ät en chokladbit (okej, den var onödig...)

Tips, tack! Vad gör ni för att ta tillvara på småstunder och pigga upp er vardag?

En tand, två gamla amalgamfyllningar...

... och ett antal tusenlappar fattigare sitter jag nu här med molande värk då bedövningen har börjat släppa. Fast min nedre tandrad ser onekligen snyggare ut nu än förut. Det känns skönt att vara kvitt de sista svartsilvriga blobbarna längst bak i tandraden och tanden som är borta har bara orsakat problem de senaste åren, så jag kommer knappast att sakna den.

Ajaj, jag har ont i munnen.

Första och sista gången ni får se mina fina, vita kindtänder här i bloggen.

You Do-bloggen har kört igång med raketfart! Vi har fått in en del bidrag till de olika utmaningarna som vi bjuder på under uppstartsveckan, men det skulle vara jätteroligt med fler. Ni har tre dagar på er att pyssla ihop något eller några alster; 7 maj är sista inlämningsdatum. Idag skrev jag mitt första "vanliga" inlägg i bloggen. Det handlar om ett stormönstrat papper som jag är tämligen förtjust i, nämligen Canvas Red and White Big Dot...

Titta!

Fiffi multikonstnär har varit i farten igen. Vilka fina armband jag kommer att gå omkring med i sommar! Det finns så mycket fint i Fiffis Signeratbutik att jag är säker på att ni också kan hitta något passande där.

Ps: Det läckra, prickiga papper ni ser på bilden är ett Canvaspapper (säljs i Sverige genom You Do).

Random thoughts.

Just nu längtar jag till Kalifornien. Varje dag. Jag drömmer om gamla Pallan, skruttiga cyklar, kyliga oceanvindar, bagels, solen, vattenfallen i Yosemite park och bokaffären på Stanford Campus. Det är rätt skönt att drömma sig bort. Jag tycker själv att jag är bra på att drömma samtidigt som jag får andra saker gjorda, men det kanske bara är inbillning? Att koncentrera sig på här och nu är förvisso både nyttigt och viktigt för att man ska må bra, men visst är det okej att vandra i tankarna en liten stund då och då?

Ju äldre jag blir, desto visare känner jag mig. Jag tycker att jag har lagt många av mina gamla nojor bakom mig och att jag känner mig rätt nöjd med den jag är, men då och då slår gamla perfektionisttankar tillbaka. Jag gillade den här artikeln. Tänk om jag hade läst den då jag var 20! Fast å andra sidan vet jag inte om jag hade varit mottaglig.

I julas vann jag en årsprenumeration på tidningen Mama. Jag brukar bläddra igenom den och ger den sedan till min tio år yngre syster som är mitt uppe i småbarnsåren. Ibland känner jag för att bara slänga den i tidningsåterbäringen. Jag känner mammaångest och otillräcklighet pysa igenom tidningssidorna mer än känslan av att duga, att göra sitt bästa och att våga lita på sig själv och sitt sunda förnuft. Jag får känslan av att spela i en annan (sämre) liga bara för att jag aldrig har varit någon hipp 55-kilosmamma med deffade muskler eller coola kläder. Å andra sidan inser jag att tidningen ger mammor en möjlighet att drömma sig bort för en stund, att känna glamouren sippra igenom och stänka av sig lite på dem själva. Kanske är den sortens drömmar precis lika nyttiga som mina Kaliforniendrömmar? Eller dåliga... Vad tycker ni?

Så vackert.

Jag älskar den här. G och hans klass ska sjunga den på Musikaliska, d v s gamla Nybrokajen 11, den 10 maj om någon känner för att sätta in på må bra-kontot. En konsert med namnet "Räven raskar bland buskar och blader" måste ju bara vara bra!

May the road rise up to meet you.

May the wind always be at your back.

May the sun shine warm upon your face,

and rains fall soft upon your fields.

And until we meet again,

May God hold you in the palm of His hand.

Tänk hur många människor som kommit och gått i mitt liv och hur de, medvetet eller omedvetet, påverkat den jag var då jag kände dem och den jag är idag. Kompisar, klasskamrater, lärare, bekanta, pojkvänner, grannar, arbetskamrater, elever... Jag hoppas att de har det bra där de är.

Borta bra men hemma bäst!

Det var så skönt att sova i min egen säng i natt! Vi bodde på ett trevligt hotell med sköna sängar och god frukostbuffé, sällskapet var trevligt och jobbet gick bra. Ingenting slår dock sällskapet av min egen familj och det jag har här hemma. Å andra sidan vet jag inte om det här direkt står på listan med favoriter:

hageloväder och fem plusgrader

provtagning i båda armvecken och ett finger (Det finns en anledning till att jag uppmanades till att inte bli blodgivare.)

Hong Kong, långkalsong.

Nej förresten, några långkalsonger behövdes visst inte. Det var varmfuktigt hela tiden, från tidig morgon till sent på natten. Jag läste att det var 25-30 grader, men det kändes varmare i den höga luftfuktigheten. En sak som slog mig var doftskillnaderna mellan livet på landet i Sverige (Sturkö) och livet i stan i Kina, eller Hong Kong (definitionsmässigt en stad trots storleken; ca 8 miljoner invånare). Det luktade inte alls lika mycket sopor som i Thailand, men i T doftade det alltid gott från matställena. I Hong Kong luktade det fränt och inpyrt från de flesta restauranger vi gick förbi. Tur att Lena hade varit där flera gånger förut och visste var vi skulle äta. (Min favorit var en taiwanesisk restaurang som heter Din Tai Fung.) Trottoarerna var rena eftersom de sköljdes av varje morgon. Trevligt!

Utsikt från flygplansfönstret. Det låg dis över stan under hela tiden vi var där, så inga foton blev tyvärr speciellt bra.

Vi jobbade hela dagarna i mässhallen ute på Hong Kong Island. Så här såg utsikten ut då vi kom ut första kvällen.

Hong Kong lever upp då kvällsmörkret lägger sig och alla neonskyltar tänds. Staden blir mer levande och faktiskt trevligare.

En av nattmarknaderna. Här hittade jag ett par väskor till äldsta dottern, men annars kändes det ungefär som att gå på lövmarknaden. Många har berättat för mig om vilken fantastisk shoppingstad Hong Kong är. Tja, det stämmer nog om man pratar om shopping av prylar som kostar tusentals kronor. Billiga, fula tröjor i dålig kvalitet köper jag varken i Sverige eller i Kina. En Louis Vuitton-väska jag kollade in priset på av ren nyfikenhet (ursäkta ni som gillar LV, det gör inte jag) kostade 11 000 HKD, alltså 9 130 SEK. Jag tror inte jag skulle kunna lägga ut de pengarna på en handväska ens om jag hade råd eller om det var "världens fynd". (Vet tyvärr inte vad modellen kostar här i Sverige, så jag kan inte ens ge er något att jämföra med.)

En fisk som heter mullet (hockeyfrilla på engelska) måste ju förstås testas! Så gott... Alldeles perfekt tillagad med en härlig citronbuljong och goda kryddor.

Anka verkade annars väldigt populärt på menyerna. Kolla dessa godingar som hängde i ett skyltfönster. Blir ni sugna?

Det här kanske faller bättre i smaken? Konserverad andtunga. Mums. Hade jag fått riktigt bra betalt hade jag kanske smakat, men annars är jag glad att jag slapp.