lördag 16 maj 2009

Facebook, familj, vänner och bekanta.

Facebook är rätt kul ändå... Jag hittade en av de urgulliga pojkar jag var barnvakt till under mitt år i Palo Alto. Jag har undrat vad som hände honom och hans familj. Tyvärr är det ju omöjligt att hålla tät kontakt med alla människor man träffar och tycker om!

Hur gör ni? Vilka lägger ni ner energi på att hålla kontakten med? Är det bättre att odla nära kontakt med några få, eller är många bekanta att föredra? Det känns som att det absolut viktigaste för mig är släkten (min familj, makens familj) och ett fåtal nära vänner. Det är till dem tiden räcker till. Förutom det finns det ett stort nätverk med vänner och bekanta som jag tycker mycket om. Några av dem kan jag av naturliga orsaker inte träffa så ofta (bor långt borta, är mycket upptagna), men de är ändå viktiga för mig.

Jag hoppas att ni som läser det här får en härlig helg. Det tänker jag ha. Om ni bor i närheten av Stockholm tycker jag att ni ska ta er till Familjedagen i Kungsan!

Uppdaterat: J skickade en intressant länk. Här finns faktiskt åtminstone ett svar på min fundering.

1 kommentar:

Fläskdansen sa...

Jag känner mig som en urtidsödla eller nåt sånt... Jag har nämligen inte lyckats klura ut hur facebook funkar!

Åtskilliga av mina vänner och bekanta har bjudit in mig till facebook och jag har varit inne och tittat. T o m suttit bredvid när en kompis loggade in och visade mig alla finesser och grejer.

Men ärligt, jag förstår liksom inte vitsen...

Jag är nog hopplöst gammalmodig och omodern, för jag inser att facebook är till stor glädje för många.

Men vem vet, om några år så kanske poletten trillar ner även hos mig. Fast då är det säkert omodernt med facebook och något annat finns i dess ställe.

Ha en fin helg!