Jag har alltid varit nykterist. Genom åren har jag blivit bemött på olika sätt på grund av mitt sätt att leva. Med förakt. Med en bildlig klapp på lilla huvudet. Med förvåning. Det anses vara rätt knäppt att inte umgås runt alkohol då man ska ha roligt. Tänk er en stor fest utan alkohol. Omöjligt, eller hur? För visst skulle alla då ha tråkigt? Alkoholen är ju den förlösande nyckeln, det som får oss fyrkantiga människor att äntligen bli de vi egentligen är!
Det som jag fortfarande inte har kommit underfund med är var gränsen går. När man dricker för mycket, så där så att andra skäms för en. Så där så att man inte kan komma ihåg vad man gjorde igår på den där jätteroliga festen. Så där så man kör ihjäl någon då man kört rattfull eftersom man var för full för att fatta att det var dumt att köra bil alkoholpåverkad. Så där så man våldtar eller blir våldtagen för att vettet, eller orken att säga nej, rann ut då spriten rann in. Så där så man inte kan vänta tills man är hemma hos sin bästis B-I-B. Så där så man sparkar ihjäl någon man är sotis på. Så där så man misshandlar den som man lovat att älska i lust och i nöd. Så där så man sitter bland de andra a-lagarna i parken. Så där så man inte längre kan ta hand om sina barn eftersom beroendet har blivit starkare än kärleken till dem. För när man hamnar i de här situationerna är man inte längre festens mittpunkt. Då har man redan gått över gränsen. Och då brukar inte de andra på festen tycka att man är så rolig längre.
Det här inlägget känns lite väl politiskt och personligt för att få vara med i min blogg, men jag kände att jag ville dela med mig av mina tankar i alla fall.
8 kommentarer:
jamen, personligt och politiskt är väl bra :). jag dricker inte heller, utom möjligtvis lite champagne till högtider, fast det beror helt enkelt på att jag inte tycker att det är gott. jag vet att jämnåriga brukade tycka att det var lite fånigt sådär när jag var yngre, men... annars känner jag mig rätt förstådd ;). det där med gränser har jag inget svar på, men jag har sett flera passera-
vilka vackra veckokort du har gjort :)! fast usch vad otäckt det lät med tanden... jag hoppas att det ordnade sig!
och sist, tack ;). uppskattar alltid dina kommentarer :) och blir alltid lika glad!
kram kram,
Långt innan allt det där, för mig - men jag är heller inget större fan av "alkohol som socialt glidmedel". Dricker jag ett glas vin, gör jag det för att jag tycker att det smakar bra. En annan gång är jag mer sugen på vatten. Jag har lika roligt i vilket fall som helst.
Och jag gillar din blog just för att du VÅGAR vara personlig, politisk, och öppen med det du tycker.
Så det så.
Kram!
tycker du är skrämmande svart eller vit i dina funderingar. trots allt är det inte VARJE människa som väljer att dricka vin till maten eller några öl på en fest som sedan går ut och våldtar, skövlar, slåss och bränner ned närmsta kyrka osv.....
du skriver att: "Det som jag fortfarande inte har kommit underfund med är var gränsen går. "
kan ju kanske kännas som en lättnad för dig att de flesta faktiskt VET var "gränsen går", även om du inte vet det.
de flesta dricker något glas vin till maten för att det förhöjer måltiden (jo, smaken på maten kan förhöjas många snäpp av rätt vin till), några cider på festen för att det är trevligt osv, men de är inte sämre människor för det. de är ansvarstagande medlemmar av samhället ändå, oavsett att du inte verkar tycka det.
sedan finns det sådana som missbrukar alkohol och även andra droger, MEN det finns också de som missbrukar tex Gud i den kyrka de är medlemmar i och våldtar barn osv (pedofiler är ett stort problem inom vissa kyrkor).
betyder det att ALL religion är av ondo? ska vi genast se till att folk går ur kyrkorna och slutar be, för vissa människor inom kyrkan är minsann dåliga människor??
det tror inte jag, jag tror överhuvudtaget inte på att resonera i svart eller vitt. det finns ALLTID folk som gör fel, men generellt sett är folk som folk är mest: goda, bra människor som gör så gott de kan och INTE går in för att våldta, spöa varandra, sparka ihjäl varandra även om de druckit något glas vin.
det tror jag du förstår också, och därför blir det lite sorgligt med den här typen av "allt eller inget, svart eller vitt, jag har rätt och de som dricker alkohol har fel"-inlägg.
Ser att jag kanske skulle lagt in min vääldigt långa kommentar här istället. Ja, ja. Nu ligger den under anonym istället. Bra skrivet, alkohol är ett samhällsproblem.
Tummen upp!!
jag håller med anna. alkohol är ett samhällsproblem. här är lite hårdfakta.
385 000 barn i sverige idag lever med föräldrar som har risk- eller missbruk.
i åtta av tio fall är alkohol inblandat när ett våldsbrott begås.
hälften av alla som är livstidsdömda säger sig varit alkoholberoende då de begick brottet.
minst 6000 människor omkommer varje år i Sverige på grund av drickandet. det är nästan sjutton människor om dagen. året runt.
många av de brott som i pressen beskrivs som vansinnesdåd, (tex bilramningen i gamla stan, mannen som gick lös med ett järnrör) beror inte i första hand på psykisk störning utan på alkohol. psykiskt sjuka människor begår inte fler brott än friska MEN om man tar med alkohol som en parameter förändras statistiken.
sedan är det naturligtvis upp till var och en att välja hur man förhåller sig till alkohol. konstigt bara att det är så fruktansvärt provocerande att inte dricka.
Måste vara därför jag gillar både dig och Ylva :P
Mer sånt här! Gillar att läsa personliga/politiska åsikter.
Jag förstår inte varför anonyma människor har så mycket åsikter? ;-)
Jag älskar din rakhet, Monnah. Du vet att jag dricker, och att jag till och med blir för full ibland - men jag håller fullständigt med dig! Den där gränsen mellan lagom och för mycket kan ibland vara hårfin. Fast ett glas vin till maten, eller till och med två tycker jag är helt ok. Det är när man verkligen råsuper man klampar över gränsen rejält och resultatet blir minnesluckor och ångest. Lagom är bäst, helt enkelt! ♥
Skicka en kommentar