Innan vi flyttade till Philadelphia var det silverfiskar som stod på min djurhatarlista. Vi hade sådana i källaren i Spjutsbygd då jag växte upp. De gjorde inget ont, men jag tyckte de var så fruktansvärt äckliga då de liksom rann iväg över golvet!
Lägenheten i Philadelphia var inte speciellt trevlig. Den låg jättebra till mitt på Penns campus. Vi hade nära till bussar, spårvagnar, Wawa (där de hade jättegod glass), makens skola och allt möjligt annat. Tyvärr var lägenheten urtrist. De hade byggt om ett vanligt studentboende till familjebostäder. Allt i lägenheten var 70-talsbrunt. Den fulaste nyansen. Köket var inte anpassat till någon som gillar att laga mat. Väggarna var papperstunna (Grannen Paula undrade försynt om vi hade "märkt" att hon hade träffat en ny pojkvän som hälsade på henne om helgerna. Vad skulle jag säga? Tyvärr sade jag så artigt svenskt att "Neeeej, skulle vi ha märkt det?" trots att vi hade börjat vakna mitt i nätterna av diverse långdragna och högljudda aktiviteter. För min dumhets skull fick vi sedan lida för detta under resten av läsåret. Voine!)
Värst av allt var ändå kackerlackorna. Första gången jag såg en på golvet i det stora, gemensamma lekrummet höll jag på att smälla av! Och värre blev det. Innan Anticimex hade hunnit komma hann djuräcklena med att ta sig upp till vår lägenhet genom ventilationssystemet. Vi fick både en och två ovälkomna besökare innan de blev utrotade. Det som var bra var att min silverfiskfobi helt gick över. Det dåliga var naturligtvis att jag fick en ny fobi. Jag har sluppit tänka på kackerlackor i över åtta år. Tills nu! I Svenska Dagbladet står idag om en kackerlacksinvasion och en familj som hade hittat kackerlackor i kylskåpet. Ska jag behöva vara rädd för det också?!
3 kommentarer:
Huga! Finns inga äckligare kryp! Jag har också en ny fobi: Karlskronaspindlar...
Kackerlackor är hemska. Tack och lov har vi pestcontroll. Fast det har vi framförallt för att vi inte vill ha några ormar...
Det värsta med att bo utomlands är att man inte har något eget hem. Vi hyr möblerat och det är jättefint men det är också väldigt opersonligt. Längtar efter mitt slitna radhus som jag ska fixa till i sommar.
ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Vågar inte ens läsa artikeln! Har kackerlacksfobi sen jag mötte dem på Gran Canaria. Kanske måste läsa artikeln ändå, så man vet var man har fienden! Att bli plötsligt överfallen lockar inte.
Skicka en kommentar