söndag 31 maj 2009

Hahaha!

Grattis till alla mammor på Mors dag!

Jag fick rolig e-post idag. En tysk kvinna mejlade och undrade vad "the font you used for your scrapbooking page Junibacken" hette. Hm, tänkte jag. Junibacken. Det måste vara från en av mina jättegamla scrapsidor. Jag mejlade tillbaka, berättade att "fonten" var min handstil och så undrade jag var hon hade hittat den där scrapsidan. Efter att ha fått länken hittade jag den här scrapsidan som jag faktiskt helt hade glömt bort. Oj, vad jag har skrattat! Jag har verkligen firat Mors dag genom att återuppliva en massa roliga händelser som jag hade glömt bort eller inte funderat över på länge. Det är ju därför jag scrappar. Jag har lovat mig själv att inte tänka så mycket på att mitt sätt att scrappa ändras hela tiden, men det går ju inte att blunda för det. En del sidor hade jag gärna satt saxen i igen!

Mycket nöje, om ni nu tar en tur i galleriet.

torsdag 28 maj 2009

Skrivare på bordet.

För första gången på evigheter, många månader faktiskt, har vi en skrivare som funkar! Fortfarande bara svartvit laser, men det är bättre än ingenting. Jag var så van vid att bara kunna skriva ut det jag ville ha precis då jag har behövt det att jag flera gånger stått "handfallen" när jag insett att det faktiskt inte har funnits någon skrivare till hands. Nu ska jag skriva lite på någon scrapsida tror jag (även om kolet gnuggar av sig från papperet).

Någon som kan ungerska?

Jag själv är lite dålig på det. I går kväll kom två unga tjejer från en ungersk kör hem hit. Nu har Let the future sing dragit igång. Härligt! Idag kommer 1600 ungdomar från världens alla hörn att samlas i Filadelfiakyrkan för att sjunga och ha workshops tillsammans. Jag tror att de, och alla som går på konserterna, kommer att få en fantastisk vecka. 

tisdag 26 maj 2009

Tack.

Det känns bra med lite omtanke från cyberrymden. Någon som står mig mycket nära har fått tråkiga besked och det känns tungt, jättetungt. Jag vet att det är viktigt att vara positiv och uppmuntrande i det här fallet, men först ska jag gråta klart. Och under tiden ska jag hjälpa lillasyster med flyttstäd. Det lär vara en bra kanal för att få ut ledsamheter och aggressioner!

måndag 25 maj 2009

Gråter.

Kort till gullig vän.


Louise är inte bara en vän utan också en f d kollega. Jag blev ombedd att göra ett kort till hennes 30-årsuppvaktning. Så här glittrigt blev det... Namnet och siffrorna syns mycket bättre på riktigt. Primapappret är målat med twinklings, så det glittrar lite det också.

söndag 24 maj 2009

Karl Jonathan.

Fint namn till den nye lille brorsonen. "Han heter Jonte, men vi kallar honom Jonathan." Typiskt min brors humor...

Böcker.

1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt? Hm. Det är så många, så jag vet faktiskt inte om de här är de viktigaste. Min kusin Sanna lekte skola med mig och jag kommer precis ihåg då jag knäckte koden. (Fast om jag minns rätt var det efter själva "skolan".) När Far läste med oss fick vi alltid lära oss att läsa med inlevelse. Det har jag haft stor nytta av! Mamma såg till att det alltid fanns massor av böcker hemma och jag älskade att få de nya bokklubbsböckerna. Fest!

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt? Jag är ingen serietjej. Nu för tiden älskar jag Berglin, men det hade jag knappast gjort under min uppväxt.

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid? Jag sögs in i Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Jag kan fortfarande inte förstå att det är en debutroman...

4. Musik eller inte när du läser? Om jag pluggar lyssnar jag gärna på instrumental musik, men annars inte.

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat? Jag har faktiskt ingen aning. Kittyböckerna kanske? Jag läste Kitty för bara några somrar sedan då jag hittade några på sommarstället. Hehe.

6. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot? Det är mycket sällan jag tycker filmer når upp till samma klass som böckerna.

7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat? Inte vet jag! Pernilla (som jag snodde de här frågorna av) skrev Sagan om ringen. Den har jag börjat läsa ett otal gånger utan att orka mer än några kapitel.

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk? Jag skulle gärna bjuda Robert Munsch på middag för att diskutera ett gemensamt barnboksprojekt! Jag gillar inte att slåss.

Dagens SvD.

Bästa artikeln i dagens Svenska Dagbladet var den om Kristina Axén Olin, en kvinna som jag fascinerats av under många år. Jag grät faktiskt en skvätt då jag läste om hur hennes liv har sett ut de senaste åren och kom att tänka på Joni Mitchells underbara Both sides now. Jag önskar Kristina allt gott. 

Den 7 juni är det dags för val. Vad man väljer är upp till var och en, men jag hoppas att alla utnyttjar sin rätt att välja! Jag är inte intresserad av en kontrollstat som håller koll på varje steg man tar, men å andra sidan tycker jag att det är knepigt med alla musiker, skådisar och vilka det nu är som förlorar stora inkomster för att folk snor deras grejer.

Mina hjärtefrågor är inte att se om A-kassan och "att få ladda ner så mycket man vill", så jag tvivlar på att jag och Felipe kommer att rösta likadant.

fredag 22 maj 2009

Marthas pioner.



I går berättade jag att jag och tjejerna hade bestämt oss för att göra vackra papperspioner efter Martha Stewarts beskrivning. Vi hade inte något kopieringspapper hemma utan använde oss av vanligt tidningspapper. Vår pappersmassa fick precis samma färg och konsistens som äggkartonger (fast vi gjorde så klart vårt papper tunnare).

Jag insåg snart att vi skulle få vänta många dagar om allt skulle lufttorka, så jag gjorde som man gör då man torkar svamp i ugnen; 80 grader (det lägsta vår ugn klarar) och ugnsluckan på glänt i några timmar. Funkade jättebra! Ännu ett kruxel var att vi inte hade några teflonbakplåtar som de använde hos Martha. Som ni ser blev våra kronblad rynkiga då bakplåtspappret drog åt sig vatten under torkningsprocessen.



Idag gjorde vi så färgdoppet. Vi hade inte allt som behövdes till det heller, så det var dags att sätta på uppfinnarmössan igen. Vatten och akrylfärg hade vi. Jag blandade i lite decoupagelack för att binda ihop det hela. Dessutom hällde jag i lite extra röd karamellfärg eftersom vår rosa Li'l Davis-färg inte klarade att täcka det gråbeiga pappret. I stället för pärlemor hällde vi i lite guldglitter (Perfect Pearls från Ranger).

Vi hade fullt upp under tiden då vi skulle sätta ihop själva blomman, så jag glömde att ta kort. Tjejerna blev alldeles saliga då de såg det färdiga resultatet. Jag blev också imponerad över att ett pyssel som två barn (8 och 10 år) och en vuxen tyckte var tillräckligt enkelt blev så snyggt att jag skulle kunna tänka mig att göra fler om det inte hade tagit så lång tid. Dessutom får dessa blommor gärna ligga framme i vårt hem, i alla fall någonstans där det passar med råååsa.

Tjejdag.

Mmmm. Jag gillar sovmorgon. Den behöver inte sträcka sig så mycket längre än till kl. 8, men att stiga upp kl. 6 varje vardagsmorgon är rätt träligt. Milla, katten, kom och knackade på min sovrumsdörr vid halv sju-tiden. Hon känner alltid om vi sover för öppet fönster! Om vi inte gör det sitter hon bara snällt och väntar nere i hallen tills någon kommer och släpper ut henne. Konstigt!

Vädret har varit rätt trist, men vi har nog underhållit oss ändå. Vi hoppas att pappa och storebror har haft bättre väder på sin hajk. Det är mysigt om det regnar på husvagnstak, men blöta tält och sovsäckar är inte fullt lika kul.



Fina E som börjar se sådär tandlös ut igen.



Lillasyster ville sy en kjol och en kjol blev det också. Jag sicksackade, men resten fick hon (med lite hjälp) göra själv. Fyra raka sömmar om jag inte räknar fel. Lite klurigt var det att få in de två gummibanden i kanalerna, men hon fixade det också. Tyget kommer från min mammas kompis föräldrars handelsbod, så det har med all sannolikhet många år på nacken.



Så här snyggt blev slutresultatet och ni kan nog se hur nöjd sömmerskan själv är!



Paella är ruskigt gott. Alla tre åt flera portioner och katten slukade tacksamt en och annan räka som råkade "hamna" på golvet. Jaja, helt opedagogiskt, men hon brukar aldrig tigga mat annars.



Ett härligt fotbad med efterföljande fotmassage utförd av mamsen. Det här är ett toppentips till alla föräldrar! Jag tror inte det finns något barn som inte uppskattar fotbad och fotmassage och man kommer varandra mycket nära under tiden.

Nu har vi bara ett önskemål på den här tjejdagen kvar. Vi ska grilla marshmallows om bara det dumma brasan vill ta sig. Jag vet inte vad jag gör för fel! Just nu skyller jag på hög luftfuktighet... Tjingeling!

torsdag 21 maj 2009

En rätt vanlig torsdag.



Någon i familjen verkar inte sköta om sin cykel speciellt bra. Jag? Nej, det måste vara någon annan.



Jag älskar gullvivorna som vi fick av min kusin och hennes familj för flera år sedan. De kommer troget tillbaka vår efter vår. I år har den äntligen börjat sprida sig lite!



Synd att syrener drar så mycket fukt ur marken runt omkring sig. De är så vackra och luktar otroligt gott!



Bakom huset ser det ut så här. Grannens gamla lecablock har fått agera "golv" till vår fina Blekingeved.


En annan favorit är rhododendron. Vilka blommor!


Yngsta dottern höll begravning för något stackars kryp som hade dött. Stenen är ett hjärta, men det syns inte så bra här ser jag.



Förgätmigej... Vi fick lite utanför rabatten och nu hoppas jag att den ska sprida sig ohämmat!

Idag har hela familjen och sonens kompis varit hemma. Vi började dagen med att ta sovmorgon och lagade sedan en smaskig frunch (brunch på svenska). Efter det kan jag säga att huset surrade av diverse aktivitet. Tjejerna och jag försökte oss på att göra papier-mâché till fina blommor som vi hade sett på Martha Stewarts hemsida. Vi hade inte återvunnet kopieringspapper, utan körde med vanligt tidningspapper. Vi ska ju ändå måla kronbladen innan själva blommorna sätts ihop! Jag återkommer med resultatet. G och hans kompis J tittade på Morgan Pålsson och låg i soffan och skrattade. J hade också pianokonsert för oss. Mycket duktig liten kille! Maken, slutligen, satt och jobbade frenetiskt med ett antal uppgifter som behövde bli färdiga. Han skulle nämligen iväg på hajk med killarna i några dagar. (De har förresten åkt nu.)

Jag har ägnat vår trädgård flera timmar. Maskrosor har blivit stympade, ännu fler eklöv (japp, de löv jag skrev om igår) har räfsats upp, jag har vattnat lite, det s. k. stenpartiet har rensats och luftats lite. Jag tror att blommorna kommer att orka blomma lite bättre nu. Antagligen skulle jag behöva rensa bort ännu mer, men jag har så svårt för det...

Till Anonym

Hej Anonym! Jag ville inte göra ett svart eller vitt-inlägg om alkohol. Jag förstår att vin, öl och cider kan vara gott och förhöja smaken på mat och jag vet också att många blir trevligare och har trevligare då de dricker. Jag vet att de flesta vet var gränsen går och stannar där det är nog. Mitt inlägg handlade inte om att racka ner på någon. De flesta tål trots allt alkohol och kan njuta av fördelarna. Det handlade inte om att jag har rätt och någon som inte är nykterist har fel. Mitt inlägg handlade nog mest om att alkohol ställer till med en hel del.

onsdag 20 maj 2009

Folknykterhetens vecka...

... är det den här veckan. Gör ett besök hos IOGT.

Jag har alltid varit nykterist. Genom åren har jag blivit bemött på olika sätt på grund av mitt sätt att leva. Med förakt. Med en bildlig klapp på lilla huvudet. Med förvåning. Det anses vara rätt knäppt att inte umgås runt alkohol då man ska ha roligt. Tänk er en stor fest utan alkohol. Omöjligt, eller hur? För visst skulle alla då ha tråkigt? Alkoholen är ju den förlösande nyckeln, det som får oss fyrkantiga människor att äntligen bli de vi egentligen är! 

Det som jag fortfarande inte har kommit underfund med är var gränsen går. När man dricker för mycket, så där så att andra skäms för en. Så där så att man inte kan komma ihåg vad man gjorde igår på den där jätteroliga festen. Så där så man kör ihjäl någon då man kört rattfull eftersom man var för full för att fatta att det var dumt att köra bil alkoholpåverkad. Så där så man våldtar eller blir våldtagen för att vettet, eller orken att säga nej, rann ut då spriten rann in.  Så där så man inte kan vänta tills man är hemma hos sin bästis B-I-B. Så där så man sparkar ihjäl någon man är sotis på. Så där så man misshandlar den som man lovat att älska i lust och i nöd. Så där så man sitter bland de andra a-lagarna i parken. Så där så man inte längre kan ta hand om sina barn eftersom beroendet har blivit starkare än kärleken till dem. För när man hamnar i de här situationerna är man inte längre festens mittpunkt. Då har man redan gått över gränsen. Och då brukar inte de andra på festen tycka att man är så rolig längre.

Det här inlägget känns lite väl politiskt och personligt för att få vara med i min blogg, men jag kände att jag ville dela med mig av mina tankar i alla fall.

Ett kort i veckan, vecka 18



Ljus är veckans ord. Ljuset i tunneln är något som jag ofta drömmer om och uppskattar! Hur mörkt det än ser ut vet jag att jag kommer ut i ljuset så småningom. (Men nu får jag sluta göra de här korten i svart och orange. Fyra av de sju sista korten går i de här färgerna!)

Jag hoppas att ni alla får en härlig långhelg! Jag har klarat av gräsklippandet och ska se om jag kan gulla fram lite mer av det vi vill ha i trädgården och kanske skrämma bort lite av det andra.

Vi fick förresten ett fantastiskt besked idag! Bakom oss har vi två grannhus med tillhörande trevliga ägare, men de är inte speciellt intresserade av att kratta eklöven som trillar ner i deras trädgårdar. Det är inte vi heller, men vi gör det ändå. Det tråkiga är att så fort det blåser kommer grannarnas löv in i vår trädgård. I höst kommer det ena grannparet att ta ner sin jätteek och det kommer att bespara oss många sopsäckar med löv. Hurra! Grannen på andra sidan är det tydligen som har övertalat dem och hon arbetar hårt på det andra paret också. (Det är ju inte bara in till oss de där löven blåser...)

tisdag 19 maj 2009

Urk.

Det finns djur som jag tycker riktigt illa om. Kackerlackor...

Innan vi flyttade till Philadelphia var det silverfiskar som stod på min djurhatarlista. Vi hade sådana i källaren i Spjutsbygd då jag växte upp. De gjorde inget ont, men jag tyckte de var så fruktansvärt äckliga då de liksom rann iväg över golvet!

Lägenheten i Philadelphia var inte speciellt trevlig. Den låg jättebra till mitt på Penns campus. Vi hade nära till bussar, spårvagnar, Wawa (där de hade jättegod glass), makens skola och allt möjligt annat. Tyvärr var lägenheten urtrist. De hade byggt om ett vanligt studentboende till familjebostäder. Allt i lägenheten var 70-talsbrunt. Den fulaste nyansen. Köket var inte anpassat till någon som gillar att laga mat. Väggarna var papperstunna (Grannen Paula undrade försynt om vi hade "märkt" att hon hade träffat en ny pojkvän som hälsade på henne om helgerna. Vad skulle jag säga? Tyvärr sade jag så artigt svenskt att "Neeeej, skulle vi ha märkt det?" trots att vi hade börjat vakna mitt i nätterna av diverse långdragna och högljudda aktiviteter. För min dumhets skull fick vi sedan lida för detta under resten av läsåret. Voine!) 

Värst av allt var ändå kackerlackorna. Första gången jag såg en på golvet i det stora, gemensamma lekrummet höll jag på att smälla av! Och värre blev det. Innan Anticimex hade hunnit komma hann djuräcklena med att ta sig upp till vår lägenhet genom ventilationssystemet. Vi fick både en och två ovälkomna besökare innan de blev utrotade. Det som var bra var att min silverfiskfobi helt gick över. Det dåliga var naturligtvis att jag fick en ny fobi. Jag har sluppit tänka på kackerlackor i över åtta år. Tills nu! I Svenska Dagbladet står idag om en kackerlacksinvasion och en familj som hade hittat kackerlackor i kylskåpet. Ska jag behöva vara rädd för det också?!

måndag 18 maj 2009

Ett kort i veckan, vecka 17



Dagens ord är evighet. Jag älskar denna hära...

Tandläkaren.

Jag gillar verkligen min tandläkare och hans tandsköterska. Det betyder inte att jag gillar att besöka dem...

Jag laddar upp varje vår inför den här undersökningen. Sedan jag fick min bettskena för några år sedan har tandläkarräkningarna varit förhållandevis billiga. Förra året betalade jag bara undersökningskostnaden och lite polering. Rekord! I år hade jag därför räknat med stor räkning. Till min förvåning var det idag bara ett par saker att fixa. Så lite att jag hann med det under undersökningstiden. Hurra! Den glada känslan kändes i hela kroppen ända tills jag låg där i stolen och helt plötsligt fick otroligt ont. Fraktur i lagning hade lett till karies bakom sprickan och kariesen hade tyvärr gått ända in till pulpan... Fram med lasern och bränna lite. Så far, so good. Tandroten var i alla fall inte död än! Däremot är hela området runt den tanden inflammerat och när tandis var där och rotade började nerverna protestera. Ajajajajaj! Jag fick smärtstillande redan på plats, men jag hade så ont att jag knappt kunde gå till tunnelbanan.

Väl hemma uppmanade den hårt jobbande maken mig att ta ett varmt bad. Det var precis vad som behövdes. Nu bultar det bara lite och den där "värre än att föda barn"-smärtan har gått över. Jag har fått återbesökstid redan i eftermiddag för att tandis ska kontrollera hur jag mår och om jag ändå måste rotfylla tandeländet.

Nu ska jag sluta klaga och börja jobba istället. För er som vill lyssna till passande musik kommer här en riktig schlagerdänga i ondskans tecken.

söndag 17 maj 2009

Lördag.


Igår var det ännu en sådan där dag som gick i ett, nästan utan paus. Sonen skulle upp kl. 6.30 för att komma iväg på klassresa och sedan bara fortsatte det. Som en kul avslutning gick vi på BYU Young Ambassadors show i Universitetets aula. Tänk vad sprudlande livsglädje kan göra för humöret!


Sötaste tjejerna.

lördag 16 maj 2009

Facebook, familj, vänner och bekanta.

Facebook är rätt kul ändå... Jag hittade en av de urgulliga pojkar jag var barnvakt till under mitt år i Palo Alto. Jag har undrat vad som hände honom och hans familj. Tyvärr är det ju omöjligt att hålla tät kontakt med alla människor man träffar och tycker om!

Hur gör ni? Vilka lägger ni ner energi på att hålla kontakten med? Är det bättre att odla nära kontakt med några få, eller är många bekanta att föredra? Det känns som att det absolut viktigaste för mig är släkten (min familj, makens familj) och ett fåtal nära vänner. Det är till dem tiden räcker till. Förutom det finns det ett stort nätverk med vänner och bekanta som jag tycker mycket om. Några av dem kan jag av naturliga orsaker inte träffa så ofta (bor långt borta, är mycket upptagna), men de är ändå viktiga för mig.

Jag hoppas att ni som läser det här får en härlig helg. Det tänker jag ha. Om ni bor i närheten av Stockholm tycker jag att ni ska ta er till Familjedagen i Kungsan!

Uppdaterat: J skickade en intressant länk. Här finns faktiskt åtminstone ett svar på min fundering.

fredag 15 maj 2009

En finfin tävling!


Den här tävlingen kan i alla fall inte jag låta bli att vara med i. Lotta har en trevlig butik som heter Många Rum. Om om ni går till Lottas blogg finns det chans för er också att vinna något fint från butiken. Lycka till åt oss alla!

Jag har scrappat.

Det har till och med blivit en hel del den här veckan. Jag kollade in vad Scrapbooking mm vill ha in till sitt septembernummer och pysslade ihop flera layouter. Inspiration och motivation har varit svårt att hitta under ganska lång tid, så jag har njutit av känslan att bara låta pysselfingrarna dansa över skrivbordet! När framkallade jag sist några foton? Kommer inte ihåg. Vår skrivare funkar inte heller och har inte gjort på flera månader, så jag kan inte skriva ut något själv. Nu fick det duga med fotografier som legat i mappen länge. Det är mest allmänna foton som jag hade tänkt använda vid demonstrationer, men om man ser dem varje gång man letar efter något att scrappa förlorar de liksom sin charm. Har ni också upplevt det?



Hur som helst höll Elizabeth i en skissutmaning i AMLT:s blogg idag och till den fixade jag också en sida. Så här blev den. Jag har inte direkt uppdaterat mitt scrapmaterial, men det känns härligt att kunna leta efter färger och känslor då jag ska plocka ihop det jag vill använda till en sida istället för att använda material bara för att det är nytt. Fast nog känner jag att jag skulle vilja uppdatera mitt lilla förråd med vit och svart kartong i letter-storlek. För att lösa problemet med att inte ha någon vit kartong till fotomattor använder jag mig av fula, mönstrade pappers baksidor. Funkar ausgezeichnet!

torsdag 14 maj 2009

Alltså, allvarligt!


Sonen är lite av en periodare när det gäller musikutövande. Allt eller inget. Ibland blir han nog trött av allt sjungande i skolan, men andra gånger är det precis det som sporrar. Idag lånade jag en pianobok till honom på biblioteket. Han ville gärna lära sig temat till Björnes magasin tvåhändigt, så det blev till att fixa Jan Utbults Pianobus 3. När vi kom hem efter en lång dag satte han sig genast i sitt rum och fastnade för en annan låt i boken. 80-talskänslan måste han ha haft med sig då han kom till jorden, eller också har han bara blivit hjärntvättad av sina föräldrar. Han lyssnade en gång på cd:n som följde med notboken, letade upp rätt ljud på synthen och blev liksom som en i Van Halen. Det var bara det permanentlockade håret och de snygga kläderna som fattades! I wish you could have seen it. Jag blev alldeles tårögd och tänkte: "Jag har närt en liten hårdrockssynthare vid min barm..."

Lunch.



Jag älskar den här maten!

Ord som inte används så ofta.

Häromdagen läste jag i en artikel ordet bidé. Jag trodde att alla bidéer hade fått ge vika för dubbla handfat och annan badrumslyx. I mitt föräldrahem fanns en bidé. En ljusturkos. Den var original från 1972 då far byggde huset. Jag växte upp i okunskap om vad man egentligen skulle använda den där badrumsinredningen till. Själv använde jag den till fotbadbalja. Den var i helt perfekt höjd och storlek för detta ändamål! 

Jag brukade sätta mig på en lite lägre stol, doppade fötterna i det badsaltsdoftande vattnet som var så hett att man fick stoppa i en tå i taget och började sedan meditera om allt möjligt. Där satt jag sedan tills vattnet blev för kallt för att det skulle vara skönt, men då var det bara till att släppa ut det mesta av vattnet och börja om från början. Ah, ljuva minnen!

En dag fick mina fotbadssessioner ett abrupt slut. Jag stod i hallen då jag hörde en fruktansvärd krasch och min mamma som tjoade till. Den historien tänker jag inte berätta om nu, men jag kan säga att jag fortfarande fnissar då jag tänker på den. (Så blir det ofta med händelser som börjar dramatiskt och slutar lyckligt.)

onsdag 13 maj 2009

Snott från Anja.

A - Favorite Author: Jag kan faktiskt inte skriva bara ett namn här. Minette Walters och Elizabeth George är gamla deckardrottningar. Fast jag väntar med spänning på Ylvas bok! (Se, nu måste du skriva en.) Och Anjas. (Med dina drömmar måste det bli minst en bra bok!)

B - Favorite Book: Love you forever av Robert Munsch

C - Favorite Chore: Laga mat då jag är inne i en matlagningsperiod.
Least favorite chore: Damma. Urtrist!

D - Favorite Drink: Kallt vatten med isbitar en riktigt varm dag. Annars är det nästan vilket Celestial Seasonings-örtte som helst.

E - Essential Start-Your-Day Item: Ja, det skulle väl vara toaletten då. Jag behöver alltid gå på toa då jag vaknar!

F - Favorite Food: Sushi. Kroppkakor. En blodig biff med knaprig stekyta. Halloumi med tomatsallad. Ska jag fortsätta?

G - Gold or Silver: Både och.

H - Height: 174 cm om jag inte har börjat krympa.

I - Instruments you play: Piano och fiol hjälpligt. Blockflöjt, gitarr, elbas, ukulele och några till så pass att jag i alla fall kan visa en nybörjare hur man håller i instrumentet!

J - Job title: Grundskollärare (ma/No och musik)

K - Kids: Tre stycken. Finast i världen, så klart.

L - Living: Huddinge kommun.

M - Favorite Movie: Love Actually om jag ska svara spontant. (Fast jag skäms lite...)

N - Nickname: Monna, Älsklingen, Mamma.

O - Overnight hospital stay: Tre barnafödslar. En åderbråcksoperation.

P - Pets: Katten Milla.

Q - Favorite Quote: Carpe Diem. "Fånga dagen". Njut av det jag har idag istället för att leva för mycket i det som varit eller det som komma skall.

R - Right or left handed: Höger.

S - Siblings: Fyra systrar och två bröder. Jag har också en utbytessyster från Tyskland!

T - Favorite TV show: Desperate housewives.

V - Favorite Vegetable: Senapskål (ruccola). Fast om man ska gå efter vad som alltid finns i vårt kylskåp är det purjolök.

W - Weight: För mycket.

X - X-rays you’ve had: Höger fot just idag!

Y - Favorite time of Year: Jul

Z – Favorite Zoo Animal: Jag tycker inte det är roligt att besöka djurparker.

tisdag 12 maj 2009

Roligt och mindre roligt.



Titta! Idag har jag fått mitt första manus som lektör. Jag ser fram emot att läsa de 250+ sidor som förhoppningsvis kommer att vara spännande och roliga. Boken riktar sig mot tjejer i åldrarna nio till tolv år, så jag kanske får anlita mina döttrar om det är något jag undrar över.

För övrigt har jag varit hos doktor Said på vårdcentralen och fått en röntgenremiss för mina konstiga fotsmärtor. Han tror att jag har fått en stressfraktur eller något som heter något med Mortons och som innebär att man får smärtor då en nerv på det stället jag har ont kläms åt. Jag har tydligen ont mellan tredje och fjärde metatarsalbenen (alltså, jag vet inte ens om det heter så, men det var så det lät då doktorn berättade vad han trodde att det rörde sig om).

Igår var vi på sonens klass soaré. Det är så roligt att se de här duktiga barnen utvecklas! Vi fick se många talangfulla singer-songwritertjejer. En av tjejerna har en sådan pipa att man fick gåshud. 12 år gammal! Var ska det sluta? Sonen och några av hans kompisar bildade en slagverkskvintett utklädda till kockar. Alla spelade på köksredskap! De var jätteduktiga och det var extra roligt att de hade utformat hela numret själva.

Efter soarén följde svärmor med oss hem för att umgås lite till och sova över. Så trevligt! Vi satt uppe länge och pratade. En kopp te och tända stearinljus ger alltid en skön diskussionsstämning. 

Green Fields,

golden sand... Yusuf Islam, alias Cat Stevens, alias Steven Demetre Georgiou, kanske kan räknas till det svenska musikundret eftersom hans mamma var svenska. Just nu lyssnar jag mycket på hans musik. Green Fields, Golden Sands kommer från hans senaste cd. Jag hade aldrig hört den innan jag fick tillgång till Spotify. Här är Spotifylänken till den cd:n.

måndag 11 maj 2009

Bra start på veckan.

Igår kväll bakade jag baguetter och grillade kyckling till de stora barnens matsäck (idrottsdag idag). Det luktade fortfarande nybakat i morse. Det gillar jag. Efter att ha följt ena dottern till bussen passade jag på att plocka fram gräsklipparen innan Det Stora Regnet. För att vara kvarterets fulaste gräs- (läs moss-) matta måste jag säga att den ser rätt grön och fin ut nu! Min grannfru har tipsat mig om Väx Upp (eller något liknande) flera gånger, men maken tycker att vi ska satsa på mossa rätt över. Själv funderar jag på om man inte kan bygga en jättestor altan på hela framsidan. Det skulle också lösa problemet med att vi fortfarande inte har ersatt den sjuka häcken vi tog ner förra året. Kan inte Bosse Rappne komma hit?

Hur som helst... Nu ska jag pyssla lite mer med några layouter som jag tänkte skicka till den svenska scraptidningen. Vi får väl se om de vill ha någon av dem.

Ja, och så det viktigaste! Jag har blivit faster igen! Min lillebror och hans fru har fått sin fjärde lille son. Jag ser fram emot att lära känna honom till sommaren. Brorsan var visst lite för trött för att prata, men mamma kunde tala om att den lille, av foton att döma, ser väldigt fin och välskapt ut och att han har massor av brunt hår. Med tanke på att hans tre storebröder alla är riktiga lintottar kan man ju gissa ungefär hur han kommer att se ut framöver. :-)

söndag 10 maj 2009

Nu blommar det.


Igår var vi inne i Vasastan nästan hela dagen. Det började med picknick med E:s klass. Gråa moln och små regnstänk, men vi tappra gav inte upp. Det blev både mat och brännboll och prat med trevliga människor. Solen visade sig till slut och när det väl var dags för Vårfesten på Adolf Fredriks skolgård sken solen från en klarblå himmel. Härligt! Vi sjöng En vänlig grönskas... som allsång på E:s konsert. Alla som ville fick sjunga stämmor vilket gav en smått magisk känsla där inne. Barnens klara röster liksom svävade ut i aulan och alla andras röster samlades upp på vägen. Jag blir alltid så rörd av riktigt vacker musik.

Jag och maken kollade på Rachel getting married senare på kvällen. Den var alldeles för sorglig för min smak, speciellt då jag inte hade förväntat mig riktigt den sortens film. 

fredag 8 maj 2009

"Shrimp Dip"

Nu börjar hockeysemifinalen mellan Sverige och Kanada. Spännande! Vi har gjort vår supermegasmaskiga räkdipp som vi fick receptet till när vi var nygifta och bodde i Kalifornien. Den bör stå och dra i någon timme i kylen (minst) innan man äter den för att bli riktigt god.

5 dl creme fraiche
1,25 dl majonnäs
1 rikigt finhackad rödlök
3-4 droppar tabasco (vi brukar droppa i ännu mer)
2 burkar salladsräkor (jag vet, det låter inte gott, men det är det)
ev. salt efter smak

Servera till räfflade, lättsaltade potatischips (eller något annat smaskigt om du inte äter kolhydrater)

onsdag 6 maj 2009

Nytt galleri hos AMLT.

Kan ni hitta lilla Monnah bland alla bebislayouter i galleriet? (Hm, det är väl kanske inte så många av de andra som skriver sin text på svenska.)

tisdag 5 maj 2009

Ojoj. (Jättelångt!)

Mitt förra inlägg gav starka reaktioner. Jag skrev rätt allmänt och bara det som for igenom huvudet just då när jag hade hört på radion om det nya "larmet om faran med frukter". Här kommer mina tankar runt två av svaren. Jag tycker ni ska ner i kommentarerna och läsa min kompis Malins reflektioner också.

“Oj, nu gick ju jag igång här... ;-) Det "farliga" med frukten är att den består av följande; Socker, vatten och pesticider. Detta är fastslaget i många tester och undersökningar. Och sockret sätter igång insulinproduktionen, som i sin tur är fettinlagrande. Dessutom är bakterier, cancerceller och svampar helt beroende av socker för att överleva. Så tänk dig att man inte äter socker (kolhydrater) alls... Då har de illasinnade rackarna inget att leva av och självdör. Att det finns vitaminer i frukt är en myt. Det stämde möjligen innan man började med besprutning och stordrift. Jordarna är så utarmade, att det inte finns något vettigt kvar alls i frukten. Utom den goda smaken då förstås. Den kan jag verkligen sakna ibland. Men sen tänker jag på hur mycket friskare jag är nu och hur gott det också smakar att få tillbaka sin hälsa och sitt liv. Slut på "predikan"! Hoppas du inte tog illa upp...;-)” 

Nej då, inte tog jag illa upp. Däremot har jag fortfarande svårt att tro att det skulle vara rent farligt med frukt. Jag är inte diabetiker och hoppas att det är okej med ett äpple eller en banan då och då. Jag vet att sockret i en godisbit och ett äpple är lika dåligt, men äter jag äpplet får jag vatten och fibrer på köpet också! 

”Ett förvånansvärt trångsynt inlägg från dej, som mest visar att du tillhör den lyckliga skara som aldrig behövt bekymra sig om viktproblem. Grattis.” 

Nu går jag igång. Inlägget var mycket självironiskt. Min familj vet att jag har kämpat med stora störningar i mitt förhållande till mat ända sedan tonåren. Det började med ett anorexiliknande beteende i tonåren och jag har sedan dess gått igenom diverse olika faser eller ”metoder” som du skriver längre ner i ditt svar. Jag har fortfarande ett BMI som talar om att jag är överviktig. Jag kämpar fortfarande för att inte ”smitta” mina barn med mina förvrängda tankar. Det var jag som åt mig överviktig efter att ha svält min kropp i många år. Det kanske var sockret, eller fettet, eller både och, som gjorde mig tjock, men nog var det jag som stoppade det jag åt i munnen. Då jag har rört på mig har jag alltid både vägt mindre och mått bättre. Dessutom har jag varit mindre benägen att äta ”skräp”. 

”För mej handlar "metoden" verkligen inte om att få någon filmstjärne-idealkropp utan att återvinna min hälsa efter att ha gått på allt snack om lågkalorikost och fettskrämdhet genom åren. Jag kanske till och med får handla kläder i de vanliga avdelningarna i affären om ett tag, och slippa leta upp extra stora hörnan längst bak i butiken...” 

Filmstjärnekroppen gav jag upp för många år sedan. Själv känner jag att jag har återfått min hälsa någorlunda just genom att äta en balanserad kost (i största möjliga mån inga hel- eller halvfabrikat, inga light- eller lättprodukter, inget överflöd av något och mycket lite sött, därav fredagsgott). Dessutom tar jag långa promenader nästan varje dag. Jag mår bättre än på många år, trots att jag inte är ”smalare än någonsin”. Jag har förut fått köpa kläder i extra stora hörnan och hoppas att du slipper det snart. 

”Jag hoppas du fortsätter slippa bekymra dej - jag unnar dej många sköna promenader i dina gympadojor.” 

Den här meningen kan jag inte tolka. Är den ironisk hoppas jag att du förstår mig bättre nu. Annars tackar jag!

måndag 4 maj 2009

Äta bör man...

... annars dör man. Äter gör man, ändå dör man. Nu är det frukt som är farligt.

Följande metoder har varit populära för att få "idealkropparna" som Kiera Knightley och company har.

Scarsdale.
Kaloriräknande.
Atkins.
LCHF.
Viktväktarna.
Ersättningsblandningar (Cambridge, Nutrilett m.fl.).
Itrim.
GI.
Anorexi.
Montignac.
Bulimi.
Stenåldersmetoden.
Ortorexi.

Men för att citera min syster:
Hur ofta ser du smala personer blanda en Nutrilett?

Själv knatar jag på med mina gympadojor och försöker äta en trevlig och varierad kost. Marit Paulsen uttalade sig i något slags debattprogram. Där sa hon att vi nog borde oroa oss mindre över E-nummer och mer över hur pass processad maten vi stoppar i oss är. Jag tycker att Marit är en klok kvinna.

söndag 3 maj 2009

Ibland får man en magsup.

En av tjejerna i vår Philadelphiavänkrets (som jag tappade kontakten med då hon och hennes man flyttade) har gått bort. Hon lämnar man och tre pojkar, yngre än våra barn, kvar. Känslan av att tappa andan, eller få en magsup, är inte långt borta. Livet är så sårbart, men att gå omkring och vara rädd hela tiden orkar jag inte. Jag vill njuta, utvecklas, växa, förundras... Idag går mina tankar till T som nu blir ensamstående pappa, med sorgen efter sin fru som jag vet att han älskade så mycket.

Fortfarande chans...



... att vinna finfina scrapgrejer om ni läser igenom inläggen från gårdagens firande av National Scrapbooking Day i AMLT:s blogg. Jag vill ju inte att någon ska missa chansen! Lycka till.

Sidan här ovanför gjorde jag till mitt inlägg som handlar om att göra monokromatiskt scrappande roligare. Fotot har jag scrappat förut, men jag tycker så mycket om det.

lördag 2 maj 2009

En dag i Faluns omgivningar.


Finaste små gruvarbetarna...


"Sommarflicka, sommarflicka, var blev du av? Du har väl inte glömt de löften du gav?"


Största möjliga tystnad...


En kula: 20 kr. Två kulor: 30 kr. Tre kulor: 35 kr. Barnen fick varsin tvåkulorsbägare. Om vi hade gett dem två trekulorsbägare att dela på hade vi sparat 20 spänn. Surt. :-)


Någon som leker Mamma. Tydligen är det så här jag ser ut då jag har mina glasögon på mig. Det hade jag ingen aning om.

Falun runt på en dag. Vi besökte Falu gruva och Lilla Hyttnäs (Carl och Karin Larssons hem) och hade en helt fantastisk dag. Guiden i gruvan var suverän! Hon kunde svara ingående och spännande på varje fråga hon fick. Det visade sig att hon visst hade tagit en Masters i gruvarkeologi och gärna ville börja forska i Falu gruva under medeltiden... Guiden hemma hos Carl Larsson var inte fullt lika bra, men han tog sig under turens gång.

Kom ihåg att fira National Scrapbooking Day med oss i AMLT:s blogg! Det finns massor av tips och priser att ta del av.

fredag 1 maj 2009

Ledig helg?

I morgon firas (inter)nationella scrapdagen. I AMLT:s blogg kommer det inte att gå obemärkt förbi. Välkomna in! Kom bara ihåg att det är amerikansk tid (mountain) som gäller.

Jag älskar de här vårhelgerna. De behövs då vi har fullt upp med barnens alla konserter och avslutningar och allt vad det är. Igår hade vi några kompisar här hemma och vid halvtio kom svärmors kusin och hennes man förbi för att lämna en inbjudan till släktträff. De kom in och vi blev sittande länge och pratade om spännande släktforskning. Idag är det stor städdag och jag tror faktiskt att jag kommer att kunna lägga sista handen på förrådet/gästrummet. 

Maken målade klar trappan och väggarna i trapphuset igår. Jag kan knappt fatta att det är klart! Och ljust och fräscht och snyggt är det också. Nu är det bara mattorna i trappstegen som ska bytas ut. Vi tror att det blir mest ekonomiskt.

Nej, åter till städdagen. Med tanke på vädret vi har är det väl inte så konstigt att det är fler bloggare än jag som inte uppdaterar så mycket. Ha det gott!