Om att vara på rätt plats vid rätt tid.

Varje tisdag har yngsta dottern pianolektioner. Hon brukar skynda sig och hinner oftast hem precis i tid för att slänga i sig en macka och åka med mig dit. Idag hade hon blivit kvar lite för länge i skolan, så hon fick sällskap av storasyster och hann inte längre än till pendeltågsstationen där jag plockade upp båda två för vidare färd mot Kulturskolan. Storasyster tyckte att det kunde vara mysigt att vara med mig en liten stund och dessutom slapp hon vänta på bussen och gå hela den hala vägen hem från busshållplatsen. Tur var det.

När vi bara hade suttit och väntat i bilen i fem minuter började hon få röda utslag vid ena ögat. De spred sig snabbt nedför kinden, bort mot andra halvan av ansiktet och ner över bröstet och vidare. Vi råkade sitta i bilen precis utanför Närakuten, och efter en snabbkonsultation med maken över telefon bestämde vi oss för att gå upp dit. Undersköterskan i kassan tog en snabb titt på E, skrev in henne och tog henne direkt till läkaren som snabbt konstaterade att hon behövde omedelbar hjälp. Svår allergisk reaktion, hon som aldrig varit allergisk mot någonting! Som tur var fick hon inga andningssvårigheter. På bara några minuter, med lugn, proffsig och förtroendeingivande hjälp av läkare och sköterskor, låg hon på en brits med blodtrycksmanschett, syremätare, spruta i låret och tablett i magen. En timme efter första prickarna vid ögat kunde vi gå från akutmottagningen på lite darriga ben, men med en tjej som ändå var i fint skick igen.

Tack och lov för att vara på rätt plats vid rätt tid!